Innan timmen är slagen…

Jag trotsade grävmaskiner och oljud och skapade mitt eget lilla oljud istället tidigare idag.
Med kläder på skall tilläggas… även fast tanken var väldigt lockande om något annat!
J.a.g  klippte gräset. Undertecknad klippte för första gången i hela sitt liv sin Egna gräsmatta.
Det kändes nästan stort på något märkligt vis.

Sedan låg vi lite i rabatterna jag och Talibanen. Men hej, vilket evighetsgöra. Ogräset sitter som synden och jag hade egentligen behövt en stor jäfla spade för att få vänt upp och ner på allting. Meen, med våld, vilja och …liten kratta så går allt!
Nu skall vi bara hitta en lösning på trädgårdsslangen så den når hela vägen runt huset med så de stackars nysådda fröna kan få lite vatten med. Annars blir det nog ganska trist däri …
(sedan skall vi inte prata om alla meter som finns kvar att rensa men de tar vi i helgen)

Liten sjukling börjar äntligen bli frisk och alert så imorgon väntar jobb och dagis igen. Finally.
Man går omkring i en liten bubbla härute i skogen.

Det börjar bli dags för en kopp te, lite tända ljus och en liten timme med en bok i soffan innan timmen är slagen.
Dagarna går så väldigt, väldigt fort just nu.
Är det bara mina eller känner ni likadant?

Vi avslutar med den mest godhjärtade jag vet … Det finns ingen ände på kärleken som ryms i den här lilla varelsen… Och jag är som förtrollad.
Måtte inte den onda världen ta död på allt det fina som göms inom… Måtte hon få leva med tron om en vacker värld länge, länge …

And I bid thee goodnight…med strilande sommarregn och skymning…

Kanske fisa sig lite med?

Såhär ser det ut utanför mitt hus just nu … Då skall vi inte prata om hur högt det Låter utanför mitt hus!
Jag försöker dölja oväsenet med att spela detta för dom!

Gå HEM!

Så mycket för friden och lugnet i skogen. Gött som dom säger. Från 7 på morgonen till 18 på kvällen. Jag vet inte hur länge de hållt på nu men det är några veckor. Jag är less. Skitless. Inte för att jag är så mycket hemma. Men när jag väl är hemma vore det fint att kunna runt i trädgården utan hörselkåpor. Typ.

Bla bla … det blir bra när det är klart. Jodåmenvisst, det är klart – men just nu vill jag kunna gå halvnaken i trädgården och lyssna på… på… fåglar.. och Inte traktorer och sprängning!

Men what the heck … om man skulle klä av sig HELNAKEN och sprada ut med sina volanger och allt vad fasen det innebär och endast hörlurar som stänger skiten ute?
Undrar om dom kanske inte sticker då?

Vad tror Ni? Worth a shot? Shot ja? Kanske fisa sig lite med?

We got plan´s baby!

 

The past is you´r lesson…

 

Vad är Eran motivation? Vad får Er att kämpa det där lilla extra?

Vad får er att kämpa det där sista lilla extra för morgondagen?

Sommarattack …

Solbränd. Som varje år när den första solen kommer. Men inte så illa att man kvider. Kanske man börjat att få lite bättre pigment?

Har stora projekt för trädgården men det har varit svårt med krasslig liten. Trodde det var bättre idag men då började örat bråka.  Vi får se imorgon helt enkelt om det blir vårdcentralen eller inte!

Har även tagit det första doppet för i år. Jag och några barn som og låg i och plaskade. Dock inte liten.  Hon fick nöja sig med strandkanten idag.

Det blir att försöka sova lite. Antar att det är Alvedondags om en liten stund..
Och i samma sekund som jag skrev ”sömn” så blev tvätten klar.  Ödet?

Ha en fin första  sommarvecka mina vänner!

Och för att icke förglömma… årets första grill!

Rotlös och på drift…

I mindre städer tar folk av sig mössan när de går på kafé även fast de är alkoholister av den gamla hårdbarkade sorten.

I den här lilla staden som kanske inte är så liten egentligen har våren kommit och körsbärsträden blommar. Människorna såg inte lika frusna ut som i min stad.

Jag har spenderat några timmar med att sova på tåg. Det är få saker jag finner så rogivande som att åka tåg.
Som en egen liten semester där ingen kommer åt en. Man kan inte någonstans. Kan inte göra några måsten. Bara åka med ditt tåget tar en.

Här har jag aldrig varit innan.

Jag spenderade natten i ett saknat ghetto och jag undrar om det inte var tystare än när jag bodde där?
Och det lyste inte i mitt fönster på 8:e våningen…

Det känns som att gå i motvind och storm. Man kastas från a till o.. Men landar på v. Det blir lixom ingen ordning.

Saknad och hopp. Fjärilar och förtvivlan.
Vingbruten och ganska rotlös.

Jag vet bara att själen är lite trött. Att det är lite motigt med storm. Lite kallt och stundtals ensamt.

Och nu försvinner alla folk från perrongen och jag sitter ensam kvar. 

Rotlös.

Och på radion spelar dom Dire Straits – why worry – och det är ännu ett ögonblick där jag undrar om det är ödet!?

I mindre städer tar folk av sig mössan när de går på kafé även fast de är alkoholister av den gamla hårdbarkade sorten.

I den här lilla staden som kanske inte är så liten egentligen har våren kommit och körsbärsträden blommar. Människorna såg inte lika frusna ut som i min stad.

Jag har spenderat några timmar med att sova på tåg. Det är få saker jag finner så rogivande som att åka tåg.
Som en egen liten semester där ingen kommer åt en. Man kan inte någonstans. Kan inte göra några måsten. Bara åka med ditt tåget tar en.

Här har jag aldrig varit innan.

Jag spenderade natten i ett saknat ghetto och jag undrar om det inte var tystare än när jag bodde där?
Och det lyste inte i mitt fönster på 8:e våningen…

Det känns som att gå i motvind och storm. Man kastas från a till o.. Men landar på v. Det blir lixom ingen ordning.

Saknad och hopp. Fjärilar och förtvivlan.
Vingbruten och ganska rotlös.

Jag vet bara att själen är lite trött. Att det är lite motigt med storm. Lite kallt och stundtals ensamt.

Och nu försvinner alla folk från perrongen och jag sitter ensam kvar. 

Rotlös.

En tårtbit av lycka försedd med stjärnglitter och en gnutta magi.

Jag vet inte hur det är med Er men jag är i alla fall en gnällig jäfel.
Jag är bäst på att gnälla. Jag är bäst på att bittra och tycka att saker suger. Fet, svettig, kamelpung.

Då och då stannar jag upp (oftare än vad det låter faktiskt) och inser -
”Fy farao, vad lyckligt lottad jag är egentligen.”

Jag har så vansinnigt mycket fint i mitt liv! Varför lägger jag inte min energi på det? På dom! Som faktiskt förtjänar det!
Min odelade uppmärksamhet. Sluta gnäll för bövelen!

Skippa all bitterhet. Ok,ok – det är lätt att snacka. Jag är på något vis ganska invand i mitt bittermönster. Det är ju lite sådär tyvärr att det är väldigt ofta saker går … än annan väg än den man tänkt sig helt enkelt.
Men om man ändrar inställningen lite kanske? Försöker våga tro lite mer?
Försöker våga blicka framåt. Inte bara koncentrera sig om andetagen som räddar dagen. Då kanske det känns lite lättare?

Ja, vad vet jag? Det känns änna lite konstigt att skriva det här inlägget.

Men för att återgå – Jag har så himla mycket fint i mitt liv. Som förgyller. Som håller mig på fötter. Som hjälper mig att överleva. Dag för dag och timme för timme.
Människor som står på tå för att Jag och Dotra skall ha det så bra vi bara kan.
Det är få förunnat. Jag inser det och jag önskar jag kunde ge var och en, en bit av himlen. En tårtbit av lycka försedd med stjärnglitter och en gnutta magi. För de är dom värda mina nära.

Jag älskar Er så det gör ont.

Inatt skall jag lägga mig med vetskapen och tanken om att jag inte är ensam.
Att jag har min änglakör. Att jag har min familj. Min vackra, fantastiska Dotra, mitt jobb och erfarenheterna livet gett mig.
Så skall jag begrunda och begrunda – tills jag somnar – för att vakna med samma tanke!

Fy fan, vad bra jag egentligen har det! 

Vägen hit har varit lång. Väldigt lång. Men med Babysteps. Sakta men säkert … så klarar vi Allt!

Vad är NI tacksamma för när Ni går och lägger Er idag?