Och så blev det bråttom igen…

image

 

Tick tack, tick tack … och man hör hur klockan går allt fortare och fortare.. Men man förmår inte att resa på den där rumpan som ibland verkar som att den är alldeles fastklistrad i stolen.

Har lovat att gå på möte på jobbet. Nytt projekt. Känns helt ok.
Feber borta och det mesta av smärtan! Det finns ljus i tunneln och allt det där. Så hemskt tacksam måste jag säga. Man kände väl lite att man ångrade sig där i helgen …
Lite: ”Vad i helvete gav jag mig in i” – Men se, det gick ju fint det med! So far, i alla fall!

Måndag är det i alla fall. Sjukskriven eller inte. Det är grått och har spöregnat hela morgonen. Jag misstänker att vädret matchar en del människors humör idag.

Alltså… förklara för mig – Varför är just måndagar så överjävliga? Hur kommer det sig att folk inte vänjer sig? Det är ju trots allt samma sak. År ut och år in? Det kommer inte direkt som någon överraskning: Oh fan… nu kom den Igen… Det är ju på något vis ständigt återkommande.
Som snön som sätter trafiken ur spel – varje vinter – varje år!

Oh well… det är dags för tanten att röra på röven. Med lite ny musik i bilen skall det skrålas hela vägen till jobbet! Minsann!

Skönt med måndag. Så har vi det sagt!
Ägnar mig nog inte att ligga hemma. Herregud, så tråkigt. Men denna veckan ut får det i alla fall bli… så får vi se om jag avbryter nästa vecka beroende på formen!

Seså … Jobba på, njut av dagen, ta en kopp kaffe. Spela en sång du tycker om. Det är snart tisdag. Förtvivla icke! : )

Och på vägen i bilen i dag kommer vi bland annat att sjunga denna låten:

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s