Det är ingen fara… Det går bra …. Jomenvissthörru!

Hämta en kopp kaffe och se till att ni sitter bekvämt .. Det här kommer ta lite tid! 

Jag lyckades ju klyva en tand i lördags morse .. obehagligt men inte dödligt ont. Skönt tänkte jag!
Ett par dagar gick och i går fick jag tandläkartid.

Vi har ju pratat om tandläkarrädslan innan. Den är – ganska illa. Men det är ju så att det finns en bakomliggande orsak. Eller ett par. Men änyhow… Sjukt rädd tjej entrade tandläkarkontoret i tisdags.

Innan jag gick in till tandläkaren pratade jag med en vän. Hen`s sista ord var:
Det kommer gå så bra så!
Jag mumlade nog mest något till svar.

In kom jag. En äldre variant av man och en likadan av kvinna mötte mig. Dom pratade mest med varandra och jag tänkte i mitt stille sinne att det kanske var lite smått opedagogiskt att prata om Olle och Maries segelbåt och deras avund till denna när jag låg i stolen och låg för döden. Men alldeles tyst var jag och tänkte att det vore nog trots allt hemskt mycket trevligare att befinna sig i Olle och Maries segelbåt just nu.

Det bedövades. Med spruta ett, två och tre .. när dom kom till fjärde började Herr Tandläkare ställa frågetecken. Varför tar inte bedövningen. Det här är ju konstigt. Väldigt konstigt. Och satte en spruta till .. Så testade vi – igjen.
Det hör till saken att jag vet att jag är ”svårbedövad”. Ingen aning om varför. Det känns som att det inte riktigt är mitt jobb att hålla koll på heller men ..
Han fortsatte att bedöva .. klia sig i huvudet… Prata med sköterskan om varför det inte funkade .. och testa lite till.

När jag väl var bedövad och nästan hade svimmat ur stolen så var det visst dags…
(vad är förresten grejen med adrenalin i bedövning?)

Han började borra Herr Tandläkare. Och det kan man ju tycka är bra. Han var tvungen att klyva tanden lite till för att kunna börja plocka ur den. Det var i alla fall det jag uppfattade.
Plötsligt hör jag ett: Oj! Kan jag få ett nytt borr. Det gick av. Det brukar inte hända. Hö hö!
Någonstans där började jag be än mer intensivt till högre makter.
Men snälla Syster skrattade lite och sade att det var absolut ingen fara. Dom hade ju hittat den igen. Jag hade ju inte svalt den.
Och nej, det är ju fint … Men fortfarande.. Det hade vid det här laget börjat kännas rejält olustigt!
Little did I know…

Han fick borrat färdigt utan vidare missöden. Syster deklarerade att: Nu var det minsann inte länge kvar. Hade jag vetat att det var en timme kvar då hade jag kanske rymt …

Han började dra i tanden och jag märkte att hans andning blev tyngre och hans ansikte kom allt närmare mitt. Bara Det var ganska obehagligt vill jag säga… men det är klart att gubben måste se vad han gör…
Och jag förstog på det han sade att tanden gick sönder mer och mer dess mer han drog.
Det är då för Er oinvigde Ingen bra grej! Alls.
Men …Fortfarande helt ok.

Så mina vänner .. skulle han börja dra ur rötterna…
Någonstans under tiden han satt bakom mitt huvud så han ungefär ryckte av mig håret började jag önska att jag kunde svimma. Bara en liten stund.
När han höll fast min käke och mer eller mindre låg med sin tyngd över mig och väste att roten måste sitta fast i något och han inte förstog varför det inte släppte .. Då önskade jag lite att jag kunde dö. En stund.

Han fick ut den tillslut. Sedan sydde han lite. Han mumlade fortfarande om att det var bland det besvärligaste och han hoppades att käkbenet var ok.

Jag spenderade två timmar i den stolen. Och till trots att den var ute kan jag inte påstå att jag var så hemskt mycket lugnare. Bemötandet tillsäger mig att han inte var så väldigt säker på vad han gjorde. Vad det beror på vet jag inte.
Men det känns som att det kunde skötts på ett annat vis. Det känns som att jag egentligen inte borde dragit tanden där utan åkt och fått den opererad ut. Det här kändes som en ganska förlegad metod.
Men det är klart… vad vet jag? Jag är bara en dum, tandläkarrädd tjej. Som säkerligen överreagerade. Men jag tycker att man i ett sådant yrke även borde praktisera pedagogik.

Uppdatering: 
Två dagar senare vaknade jag och hade svårt att svälja. Kändes som en boll i käken. Knappt sovit. Smärtan. Inser att det inte blir jobb idag heller. Skitless.
Ringer in.
”Skall det verkligen vara såhär?”
Får komma in akut.

Självfallet samma tandläkare. Man är ju för mesig för att säga till.
Han sätter bedövning på första sprutan denna gång. Tryckt rakt in i benet.
Ok .. Jaha .. that hurts. Men – det funkade. Den tog.
Sedan lade han i en tygbit med penicillin i hålet. Tack och hej.

Men eh … om det här inte funkar så vill jag faktiskt ha något smärtstillande. Alvedon biter inte på tandvärk och jag har en unge jag måste ta hand om.
Inga problem säger Herr Tandläkare. Jag fixar.

Väl ute och väldigt glad över att ha överlevt ännu en gång åker jag till apoteket för att hämta ut medicin.
”Ja, det kom in Morfin här idag”
Ursäkta, vad säger du?
”Ja, du har morfin här”

Så gubben har alltså skrivit ut morfin. Det vet jag ju inte ens om jag vågar ta. Det är ju starka grejer. Jag hade mer tänkt en citodon eller nå´t…
Tar jag en sådan där annan lär det väl sluta med att jag dansar tango med rosa elefanter innan kvällen är slut.

Alltså … är det bara jag som inte tycker att det här känns helt ok?

Oh well… nu hoppas vi att detta kapitel är över. Skall bara in och ta stygnen om en vecka så stryker vi ett sträck över detta!

Pust.
Tandläkare måste vara perversa.

THE END!

Ps: Den där vännen som sade: ”Det går bra gumman” …. borde onekligen fått pungen i kläm. Just sayin`;)

Annonser

11 thoughts on “Det är ingen fara… Det går bra …. Jomenvissthörru!

  1. Hur dum får jag vara egentligen, som läste hela inlägget och behöver gå till tandläkaren?! Har visserligen inte någon trasig tand (vad jag vet) men det är mer än tio år sen jag la mig i en sån stol… Tar en slurk vin nu och söker glömska ;)

    • Haha! Aj, aj .. Det kanske var lite dumt. Men det kunde du o andra sidan veta.. Och jag skäms lite ;) Det var verkligen inte min mening att skrämma någon!
      Ta ett par slurkar till innan du går dit så har du nog glömt det hela sedan! ;)
      Och lycka till hörredu!

  2. Nej detta är inte okej, KRÄV en annan tandläkare. Jag hoppas verkligen hans inkompetens inte orsakat dig men för livet!

    • Jag kan väl säga att jag inte blev mindre tandläkarrädd. Och det känns onekligen som en smått traumatisk händelse. Men man är ju en Mes. Skall försöka byta nästa gång! Tack snälla för dina ord!

  3. Skrattade mig igenom hela din berättelse, för den är så lik min. Har råkat ut för nästan exakt samma sak. Bara det att bedövningen aldrig tog när tandläkaren skulle dra ut tanden. Knäna vid hakan och tårarna sprutande ur ögonen när tandläkaren frågade om vi skulle ta en paus. ”Dra ut skiten!” fick jag ur mig, jag som aldrig brukar svära. Efter ytterligare försök sa tandläkaren ”Nu behöver jag iallafall en paus!”
    Tandläkaren fick aldrig ut hela tanden. Först många, många, många år senare, när jag fick en ny tandläkare lyckades jag bli av med resterna av tanden.
    En bra sak förde det här med sig, min tandläkarskräck försvann. För värre än så kan det bara inte bli, eller hur?
    Kram Kim :-)

    • Åh herre min gud! Haha! Nu dog jag visst lite till! Är det ens möjligt? Jag hade nog svimmat och dött lite tror jag! Och hur du kan bli mindre rädd förstår jag nog inte riktigt heller men :D Men det är ju hemskt bra att det är det som blev kontentan! :)
      Men alltså … låg det kvar? Blev det inte inflammerat? Huaa!! Haha!
      Ha en riktigt fin helg och akta tänderna!
      Kram!

      • Ja, roten och en bit tand satt kvar och jag hade mycket problem med den tanden under lång tid. Tandläkaren föreslog att vi skulle upphöra med försöket att dra ut tanden och skicka mig till sjukhuset för att operera ut den. Men vet du, jag var nog räddare för operation än för att kämpa mig igenom smärtan.

        Javisst är det konstigt att tandläkarrädslan försvann? Nu har jag en gudomlig tandläkare, det var hon som lyckades dra ut tanden och fixa andra saker som den andra tandläkaren bara sagt att det inte gick att åtgärda. Bra att byta tandläkare ibland.

        Önskar dig detsamma. Hoppas du slipper tandvärk!

        Kram Kim :-D

        • Det blev bra tillslut helt enkelt och det är ju skönt att höra! : ) Det finns hopp!
          Även fast jag erkänner att jag sitter här med tandvärken från hell just nu och precis tog en halv av dom där läskiga tabletterna han skrev ut. Efter massa nätter utan sömn hoppas jag att detta kan hjälpa lite .. och sedan får vi bara hålla tummar för att det här är sista dagen med ont :)
          Ha en riktigt fin helg nu!!
          Kram på dig!

          • Jag håller tummarna för dig! Skönt iallafall att djävulstabletterna hjälper! Hoppas du mår bättre snar och får en fin helg.
            Tackar!
            Kram Kim :-D

  4. Ping: Checkpoint – Nu utvärderar vi flytperioden | Hondjuret`s Bekännelser…

  5. Ping: Skryt lagom – Jag tycker jag är värd en belöning – typ snart! | Hondjuret`s Bekännelser…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s