Pinnekjött och Ullared…

image

Igår var det årliga ”äta mat och pynta gran” hos moderen.
Himla trevligt, granen blev vacker och maten var fantastisk!

Vi fick ”pinnekjött” som jag inte har någon aning om vad det kan heta på svenska. Får eller Lamm är det i alla fall. Ett djur som säger Bä!
Så fruktansvärt gott!

Idag har vi varit trötta. Tittat på film och laddat för Göteborg.

image

Här är vi nu.
Eller ja, i Göteborg men på olika platser.
Talibarnet är på semester hos bästa J och mamman är nerbäddad i en soffa hos C.
Imorgon går färden till Ullared.

Skräckblandad förtjusning.
Kommer man överleva? Ta livet av någon? Behövs valium? frågorna är många.
Vi kommer i alla fall att ge oss av tidigt så vi kommer hem någon gång.

Kvällen imorgon skall nämligen spenderas med glögg och julklappsinslagning. Så mysigt!

Snart är det jul… Och jag är inte ens halvfärdig.
Men ja, jobba bäst under stress och allt det där!

image

Och nu är det sovtime för denna tanten. Så man överlever morgondagen!

Överlever jag så hörs hörs vi igen!

Och här trodde ni att jag hade glömt Er…

Den här tanten är disträ.
Egentligen ligger min huvudblogg på:
www.hondjuret.se

Den dog innan jul. Varit nere några månader. Jag gjorde allt jag kunde för att återuppleva den. Funkade inte …tills en dag.

Ingen aning om vad som hände då heller.
Men den lever i alla fall. Himla skönt. Så även jag!

Vill ni undvika att missa saker som sker på bloggen så där i övrigt kan ni ju alltid följa via bloglovin. Eller mailen.
Det skall finnas knappar här någonstans. Jag kommer bara inte åt dom via mobilen!

Seså …vi ses på andra sidan.
Där snackar vi roadtrip, mardrömmar och gastric bypass!

Är ni med mig?

Skryt lagom – Jag tycker jag är värd en belöning – typ snart!

Jodå, ganska ofta säger jag att: Det har varit lite mycket nu. Och det stämmer. Det är ofta så här i de mörka skogar … ofta är det mycket. Ofta går det alldeles för fort i svängarna. Man hinner inte med.
Det är skenande berg o dalbaner med släng av rabies och defekter på bromsarna.
Och det suger. Allt som oftast. För man hinner ta mig fasen aldrig att andas ut innan det svänger åt ett helt annat håll och man kastas runt likt en liten blöt vante i snöslasket.

Men Nu… Nu har jag bestämt att det skall vända. Jag har bestämt att det skall lugna ner sig.
Jag har bestämt mig för att allt detta som skett senaste månaderna – det var nedtrappning och avslut.
Nu är det ett nytt kapitel som inte innehåller berg o dalbanor utan mer farfars bilar och sagoslottet. Because I am worth it!

Och så var det, det här med viktnedgången, apropå belöningar. Jag tycker banne mig att jag är värd en liten .. (eller skitstor funkar oxå) belöning ifall jag nu lyckas gå ner 20 kg som är mitt första delmål.
Jag vill kunna säga till mig själv att:
Den här får du för att du gjorde ett hästjobb föregående sex veckor.

För säga vad ni vill – men det där med pulver – ain´t my thing. 
Och speciellt inte mitt i rättegång och trasiga tänder from hell.

Men den stora frågan är ju: Med begränsad ekonomi, (väry!) vad unnar man sig?
Hade jag fått välja fritt hade det blivit en resa till okänt land. Ensam. En vecka. Minst. Med böcker och skrivblock. Eller ett par, tre tatueringar.
Kläder känns …kanske lite onödigt? Inte för att jag har så många … men förhoppningsvis går man ju ner mer i vikt.

Så help me out här! 

Vad skall jag unna mig när jag gått ner mitt första delmål på minus 20 kg?

Sedan tänkte jag fortsätta belöna mig vid minus 30 kg, 40 kg och vid 50 kg…
Vid sistnämnda rymmer jag. Då jäflar! ; )

Och ja, man skall ha drömmar. Och mål! Det kommer bli stenhårt. Men det skall gå! Det skall jag minsann bli man för. Eller ja, ni fattar!

Men… help me out här nu! ;)

8ee9f9d57da138754fdab627043ca4d0

Och så blev det bråttom igen…

image

 

Tick tack, tick tack … och man hör hur klockan går allt fortare och fortare.. Men man förmår inte att resa på den där rumpan som ibland verkar som att den är alldeles fastklistrad i stolen.

Har lovat att gå på möte på jobbet. Nytt projekt. Känns helt ok.
Feber borta och det mesta av smärtan! Det finns ljus i tunneln och allt det där. Så hemskt tacksam måste jag säga. Man kände väl lite att man ångrade sig där i helgen …
Lite: ”Vad i helvete gav jag mig in i” – Men se, det gick ju fint det med! So far, i alla fall!

Måndag är det i alla fall. Sjukskriven eller inte. Det är grått och har spöregnat hela morgonen. Jag misstänker att vädret matchar en del människors humör idag.

Alltså… förklara för mig – Varför är just måndagar så överjävliga? Hur kommer det sig att folk inte vänjer sig? Det är ju trots allt samma sak. År ut och år in? Det kommer inte direkt som någon överraskning: Oh fan… nu kom den Igen… Det är ju på något vis ständigt återkommande.
Som snön som sätter trafiken ur spel – varje vinter – varje år!

Oh well… det är dags för tanten att röra på röven. Med lite ny musik i bilen skall det skrålas hela vägen till jobbet! Minsann!

Skönt med måndag. Så har vi det sagt!
Ägnar mig nog inte att ligga hemma. Herregud, så tråkigt. Men denna veckan ut får det i alla fall bli… så får vi se om jag avbryter nästa vecka beroende på formen!

Seså … Jobba på, njut av dagen, ta en kopp kaffe. Spela en sång du tycker om. Det är snart tisdag. Förtvivla icke! : )

Och på vägen i bilen i dag kommer vi bland annat att sjunga denna låten:

 

 

En söndag i fikandets tecken…

Vaknar till Litens kvitter halv sju.
Undertecknade kvittrade inte lika mycket. Alls.
Men dagen har passerat … och vi har kanske inte gjort så mycket men alldeles lagom för att passa sista dagen på helgen och som upptrappning innan måndag.
Avsluta sjukhelgen helt enkelt!

Har tillexempel varit hemma hos morderen (mormor för oinvigda).
Och medan barn och mormor var ute bakade mamman äppelpaj. Som avnjöts med kaffe och vaniljsås.
Vissa drack självfallet bara kaffe. Och sin bäbissmoothie.

image

Cyklade/gick vidare på vår fikafärd och hamnade hos Liv.
Hemma hos Liv fanns både kaffe, glass och världens sötaste valp.
Liten funderade på att sno henne och skjutsa hem henne i cykelkorgen men vi kom fram till att det vore bäst att låta bli! Men herre, vilken liten söting! Hade aldrig kunnat uppfostra någon med sådana ögon!

image

image

Och det tar tid att åka på fikaturnė. Plötsligt var klockan jättemycket och middagsdags och gos och sovdags.

I vanlig ordning avslutar mamman i familjen dagen med Johan Falk.
Han börjar kännas som familj. Fin kille den där!

Om jag lyckas att se slutet på filmen?
Doubt it. Oh well, har dom på dvd och tar igen det imorgon!

Har ni haft en fin helg folket?
Njutit av fint väder? Fikat? Tell me!

image

Vi sa Hejdå Magsjuka och hej feber…

Någon magsjuka vart det inte för den här tanten. Tack o lov! Men feber i fläng.
Även hos Talibanen.

Så vi spenderade även denna dag i soffan. Med raggsockar, onepiece  och värmepumpen på 23 grader!

Men snart får vi sova. Som vi längtar. I alla fall mamman.
Skall bara duscha barn och byta sängkläder.

Imorgon. Då ÄR vi friska!
Nu är jag på riktigt skitless!

Och apropå skit så är det en vecka sedan nummer två. Hur många veckor tar det innan man exploderar? :o

image

Vilka omvälvande veckor det har varit…

image

Vi började för två veckor sedan i Uddevalla med rättegång. I avseende   Liten och vårdnaden.
Frugan var med. Som fru och som vittne.
All kärlek till henne.

Något beslut blir det inte ännu men jag hoppas självfallet att beslutet blir till det allra bästa för liten och känslan när allt var klart var bra.
Min advokat gjorde ett bra jobb och vi fick förmedlat Litens önskemål och vad vi tror är bäst för henne.
För det är ju så – det här handlar inte om vad jag eller någon annan vill. Det handlar om vad liten vill och vad liten mår bra av.
Vi håller alla tummar vi har för att rättssystemet gör rätt!

Några dagar senare var det marknad i Ed. Gosh, how I love marknad. Men det skall sägas att när man inte får äta något …så förtar det lite av glädjen! Man vill ju gå runt och smaka på saker. Köpa en korv. Dricka en läsk. Men icke.

Men lite fick vi handlat. Som mysbyxor till Liten. Och renkorv till mamman. Som hon hoppas det är skitlång hållbarhet på. Glömde kolla det. Och äpplemust. Och en skumbulle som åts direkt i handen.

image

Men det bästa av allt var nog karusellerna. I alla fall för dom som åkte. Överlyckliga barn och frugan såg minsann inte så ledsen ut hon heller.
Nästa år. Då skall jag oxå åka.
Men i år nöjde jag mig med att vakta kvarvarande barn och packning.

Kan i övrigt berätta att det tog ungefär ett dygn att bli varm igen och att flera timmars strilregn gör något med kroppstemperaturen!

Vi avslutade den helgen med gudstjänst i Tjärnö kyrka.
Till trots för mina 15 år här i lilla staden har jag aldrig varit i Tjärnö. Men oj, vad vi skall dit i sommar. Så himla vackert med all sitt hav på alla kanter. Alla små klippor och vikar.

image

Sedan släppte jag liten med en kompis för att få åka hem till mormor medan jag åkte till NÄL för operation och ett några nätters vistelse.

image

Nu tar vi det lite lugnt en stund!