Vilka omvälvande veckor det har varit…

image

Vi började för två veckor sedan i Uddevalla med rättegång. I avseende   Liten och vårdnaden.
Frugan var med. Som fru och som vittne.
All kärlek till henne.

Något beslut blir det inte ännu men jag hoppas självfallet att beslutet blir till det allra bästa för liten och känslan när allt var klart var bra.
Min advokat gjorde ett bra jobb och vi fick förmedlat Litens önskemål och vad vi tror är bäst för henne.
För det är ju så – det här handlar inte om vad jag eller någon annan vill. Det handlar om vad liten vill och vad liten mår bra av.
Vi håller alla tummar vi har för att rättssystemet gör rätt!

Några dagar senare var det marknad i Ed. Gosh, how I love marknad. Men det skall sägas att när man inte får äta något …så förtar det lite av glädjen! Man vill ju gå runt och smaka på saker. Köpa en korv. Dricka en läsk. Men icke.

Men lite fick vi handlat. Som mysbyxor till Liten. Och renkorv till mamman. Som hon hoppas det är skitlång hållbarhet på. Glömde kolla det. Och äpplemust. Och en skumbulle som åts direkt i handen.

image

Men det bästa av allt var nog karusellerna. I alla fall för dom som åkte. Överlyckliga barn och frugan såg minsann inte så ledsen ut hon heller.
Nästa år. Då skall jag oxå åka.
Men i år nöjde jag mig med att vakta kvarvarande barn och packning.

Kan i övrigt berätta att det tog ungefär ett dygn att bli varm igen och att flera timmars strilregn gör något med kroppstemperaturen!

Vi avslutade den helgen med gudstjänst i Tjärnö kyrka.
Till trots för mina 15 år här i lilla staden har jag aldrig varit i Tjärnö. Men oj, vad vi skall dit i sommar. Så himla vackert med all sitt hav på alla kanter. Alla små klippor och vikar.

image

Sedan släppte jag liten med en kompis för att få åka hem till mormor medan jag åkte till NÄL för operation och ett några nätters vistelse.

image

Nu tar vi det lite lugnt en stund!

Annonser

En måndag i min smak …

image

En måndag i min smak. Alldeles perfekt.
Vi har träffat fina människor, varit på ett litet äventyr och när vi väl kom hem väntade det ett väldigt bra besked i brevlådan.

En spirande känsla av lycka inombords och vi går tisdagens jobb till möte..

Och så taggar vi för kyrkovecka igen. Luciaövning imorgon, kör på fredag och luciauppträdande i en annan kyrka på lördag.
Det är snart så att man blir religiös!

Så mycket mer lär vi inte hinna den här veckan. Det blir för mycket sena kvällar annars!
Vi fick i alla fall bakat lussekatter och gjort ischoklad i helgen. Ett steg på vägen minsann …

image

Men nu får det bli sömn. Äntligen. Klockan ringer nog snart!

Och jag, jag tänker somna gott med ett leende på läpparna!

Jag skulle ha berättat…

Planen var att kika in här igår.
Att berätta att Talibanen varit jätteduktig hos ögonläkaren, att hon inte fick en utan två leksaker.
Att det är Snordyrt att fika på sjukhus och inte speciellt gott och att Liten egentligen känns för liten för Monster High.
Fast det kanske hon inte är?

Kunde hon inte ha stannat med Astrid Lindgren ett par, tre år till?
Istället är det Scooby Doo, Ben 10 och det där Pet shop grejerna.
Sorry älskling. Mammas hjärna har autofilter på det där. Går inte in. Alls!

Sedan hade jag tänkt berätta att vi äntligen fick tummen ur … rumpan och bilen In i själva staden Uddevalla. Det har tyvärr tagit ett tag men allt till sin tid.
Träffade en gammal, kär vän och hennes kids, drack massa kaffe (som sig bör) och beundrade den nya lägenheten.
Talibanen ville inte hem. Surprise!
Men det ärju ett bra betyg!
(Tack för korv och kaffe C! )

Sist men inte minst tänkte jag berätta att det var skidrygt att köra 10 mil i pissregn, svintidigt. Var inte ett dugg roligt.
Hemvägen var dock något bättre och vi fick besökt nya lågpriskedjan på hemvägen. Samt träffat en ny vän en snabbis på parkeringen. Då var dock mamman så trött och illamående att det bara var att kasta sig i bilen.
Kolmörkt.

Hade inte tänkt att berätta att jag körde fel. För det känns lite pinsamt när det är typ 4-5 mil hemifrån. Men ja, sånt kan ju ske och vända fick jag gjort efter en liten stund.

Anledningen till att jag inte berättade allt det här var att jag somnade. Strax efter Kvinnofängelset. Med ett halvfärdigt blogginlägg på mobilen.
Som jag brukar göra. Med mobilen i handen.
Det hade jag i och för sig inte heller tänkt att berätta men…

Imorgon skall jag visa några av de fina sakerna jag köpte .. men nu sover vi lite!

image

Du måste flytta på dig…

Jag var ganska matt i fredags kväll. Lite sådär som en urvriden disktrasa. Mentalt slutkörd efter möten och en tung vecka.
Vissa veckor är ju sådana. Vissa saker tär mer än andra. Ibland blir det som syntax error där uppe i hjärnkontoret.
Men efter ett fint telefonsamtal på fredagskvällen kom jag på banan igen och jag avslutade kvällen med ett leende.

Och lite är det väl så att somnar man glad så vaknar man ju åtminstone inte skitsur. Och det är ju alltid skönt. Trots den tidiga timmen som Talibanen kom smygande.
Hej Netflix och krambjörnarna. Det är lördag. Då myser vi. Då Får vi ligga kvar i sängen ett tag!
Om det var skönt?? Bästa sedan Berlinmuren föll ungefär. Kan jag tänka mig i alla fall!

 

Sedan är det skitlänge sedan vi har träffat Frugan och familjen. Eller ja, i alla fall i våra mått mätta. Vi är ju vana vid att sammanstråla några .. ganska många .. gånger i veckan. Nu är det lite svårt med alla långa dagar, tidiga morgnar och allt det där. Men äntligen fick vi till det.
Och det såg ut ungefär så här …

 

collage22

 

Chockladpudding, Americas funnies home videos, fiskedamm och den där jäfla gummibjörnen.. om och om och om igen… behöver jag säga att den började spelas runt 07 imorse?
Skall jag påminna om att det var söndag imorse? Dom var ganska billiga då vill jag lova!

Men en vansinnigt fin kväll var det och jag skrattade så jag grät – vilket fick mig att inse att jag inte riktigt vant mig att ha glasögon ännu. Jag vet inte hur många gånger jag petade mig rätt i glasögat i tron om att jag skulle komma rätt till ögat. Konstigt det där. Men jag antar att det är en vanesak. Som med allt annat.
Morgonen … Jovars, förutom att den startade hiskligt tidigt så kantades den av glada ungar och glada föräldrar. Den obligatoriska mängden kaffe hann vi oxå med. Den är viktig den där stunden på morgonen!

And then … Home. Och någon fick efter mycket om och men sorterat alla papper som legat i drivor jag vet inte hur länge.
Hej och hå, vad det kändes skönt! Nu hänger det inte över mig längre och i veckan kan jag då äntligen sätta mig och pyssla med detta! SOM jag längtar!

 

Nu kunde ju detta varit en dag kantad med lite ångest. Söndag och så.. Ni är med mig?
Men ser ni … är man småbarnsförälder i Sverige (västsverige i alla fall) så är det höstlov denna vecka. Imorgon är det dessutom planeringsdag vilket gör att, hoppsan… inga väckarklockor behöver ställas. Så tråkigt då.
Eller inte. Nej, just det!
Så vi tar sovmorgon imorgon med och sedan får Talibanen följa med till jobbet några timmar och leka datanisse. Misstänker att hon kommer trivas som fisken i vattnet.
Funkar det inte så åker vi ju bara hem. Det är inte värre än så.
Funkar  det så är det bara jättebra! Här gäller det att hitta lösningar helt enkelt!

Men nu mina vänner är det natten…  Jag somnar med låten nedan på repeat i hjärnan…
Och gör ni det samma är ingen gladare än jag … för herregud, så irriterande den låten är! : )

Nacht! ♥

 

På resa och bloggen lever igen!

Whoop!
Bloggen lever igen! Hurra!
Rättelse: Den återupplivades här om dagen men jag var nog lite för trött för att kliva in här.
Tidiga morgnar och gör det med en gammal kvinna. Trött alltså! : )

Igår var vi på bio och tittade på den nya Kaptein Sabeltann filmen. Rekommenderas varmt av både liten och stor! Dom är så fantastiskt välgjorda, roliga och fina dom filmerna!
Är tacksam att denna inte var riktigt lika läskig som föregående och skrotungen skrattade mest!

I övrigt är jag på väg till Göteborg. Möte på sjukhuset relativt tidigt imorgon.  Då kändes det bäst att åka nu så man slapp gå upp i ottan imorgon!
Så vi får se om det blir lite fika med vänner innan man går och sover helt enkelt! Det gäller ju att passa på!

Avslutar med dagens bild på älskade skrotungen och kattskatten.  Meningen med livet och anledningen att fortsätta att andas!

image

En förjävla fin kväll i Grebbestad och en liten hyllning till dom närmaste…

hathor1

saabmebajsstor

 

Hathor för ungefär 13-14 år sedan… Kan det verkligen vara så länge sedan?

För snart 16 år sedan träffade jag dom här killarna för första gången. På Ngoma. Stadens lokala musikcafé.
Sällan har jag varit så rädd som när Emma tog med mig dit första gången.
Det kryllade av stora,tuffa, långhåriga hårdrockare och själv var man bara 14 år och knappt torr bakom öronen. Det inser man ju nu i alla fall. Vad man trodde då är ju en helt annan femma. I min värld var jag ju hemskt mogen och världsvan.
Vad lite man visste inser man nu!

På Ngoma byggde jag upp min kaffekultur. Starkt svart kaffe som ibland fick håret att stå rätt upp i tuppkam. Till kaffet åt vi Gorbys piroger och svettiga ostmackor.
Ibland var det spelningar där och jag kommer aldrig glömma när Troublemakers spelade. Att jag missade Thåström tänker jag inte erkänna. På den tiden hade jag inte förstått hans storhet och jag skäms. Som en hund!

Vissa människor förblev läskiga. Även 16 år senare. Andra förblev vänner för livet. Och jag hittade oxå den första stora kärleken där.
Det ena långhåriga drägget som jag egentligen var så rädd för var visst inte farlig alls utan mer sådär vansinnigt snäll och fin att mitt lilla ungflickehjärta gick i spinn och dog lite. Med facit i hand var det ungefär 7 fina år och idag anser jag att han tillhör den allra, allra innersta kretsen människor. Den kretsen som är så speciell att man inte riktigt kan finna orden.
Precis som de två andra pojkarna på bilden tillhör samma krets.

Dom där två andra pojkarna spelade i samma band som x-et. Ett jäfla bra band om jag får säga det själv. Och det är så in i helvete synd att just den eran tog slut för jag tror att det kunde blivit ännu bättre om dom fortsatt.
Men det är klart … livet förändras och det funkade väl helt enkelt inte. Nog om det!

Jag vet inte hur många timmar jag spenderade i den där replokalen på Ngoma eller hur många kannor kaffe jag drack. Eller hur många dåliga skämt vi drog.
Jag minns inte hur många block jag fyllde med ord om livet. För livet skavde nog lite redan på den tiden. Men det skall nog kanske vara så när man är i den åldern och man varken är barn eller vuxen och försöker hitta sin plats.

Dom här människorna har gett mig så vansinnigt mycket. Min extremt dåliga humor bland annat. Jag skrattar sällan så mycket som jag gör med dessa människor.
Efter en kväll med dessa är hjärtat lätt och själen andas på ett sätt den sällan gör.
Det är något med det där att dom vet. Dom känner. Dom förstår. Dom dömer inte. Dom bara finns. Och dömer dom – Ja, då tar jag det till mig för jag vet att det är befogat! För det är inte utan att man behöver en käftsmäll och en spark i röven ibland!

Igår hade jag glädjen av att träffa dom igen. Det var nämligen spelning. Dom två pojkarna har bildat ett nytt band och x-et hoppade in som basist. Allt var som det skulle med andra ord. Alla var samlade och frugan var med!
Det kunde inte blivit en finare kväll. Sedan var det en del andra människor man inte träffat på ett par år och det är såklart oxå alltid roligt!

Spelningen var svinbra. Som väntat.
Det var vansinnigt fint att få en kram av pojkarna som i vanliga fall befinner sig tjugo mil bort och det var fint att få sitta och skratta på en parkbänk med frugan i solnedgången tills man hade träningsvärk i bröstmusklerna.
Ni vet det där skrattet som bubblar sådär härligt i kroppen? Som får det att pirra i magen?

Jag tänker spara den här kvällen i det där lilla facket i hjärtat som endast är avsedd för innersta kretsen. Där jag hämtar kraft när stormarna viner.
Och jag hoppas innerligt att det inte dröjer tills nästa gång. För gudarna skall veta att dessa människor är saknade.
Eller ja, två av dom. X-et träffar jag ju både när jag vill och inte vill eftersom att han numera är gift med frugan ;)

We are all one big happy family!

Tack älskade pojkar. Tack Frugan. Tack vänner för en magisk kväll!
Mitt hjärta bankar lite extra för Er ikväll!

Tack Grebbestad och Tack Germ Bomb!

germ bomb

Planer på en nummer två?

Det är ju lite sent påtänkt det där med att om man nu skulle vilja ha två barn så vore det fint att ha dom i samma ålder.
Talibanen är ju sex och ja.. Jag misstänker på något vis att nummer två isf inte kommer hinna ikapp åldersmässigt… Like Ever.
Đet är ju lite trist kan jag tycka!

Har nämligen haft övernattningsbesök av Talibanens kompis inatt. Två vilda, vansinnigt fina och ljuvliga ungar. Och alltså – jo, det kanske är mer jobb med två. Det kostar mer. Självfallet.
Men herregud, så mycket utbyte och glädje dom har av varandra!
Det är så himla härligt att se!

image

Och för att inte prata om all lugn och ro mamman får. Det har iallafall jag fått.
Ungarna har pusslat, pysslat, dansat, ätit… Man ser dom ju inte. Eller ja, knappt.
Det känns helknasigt. En liten egen värld som jag som vuxen inte är inkluderad i.
Bara en sådan grej som att dom äter utan att man behöver tjata!

image

Och efter en helmysig kväll igår avslutade vi den på balkongen och tittade på den fantastiska stjärnhimmeln.
Ungarna vart helt fascinerade och jag älskar att se den nakna lyckan i deras ögon.
Mammahjärtat krampar lite av kärlek.

Vi avslutar besöket med lek på djungelland. Ett paradis för barn. Mindre bra för mammans nerver!:)

image

image

Men det är klart. Man hinner ju blogga och äta popcorn. Det är minsann inte illa!
Och ikväll vankas det visst spelning igen minsann. Jag är en lyckligt lottad tjej ibland!