Och min trädgård är full av skärvor…

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.
E.Södergran

Jag satt och läste igenom en del gamla texter när jag hittade denna. Jag tycker den är så vacker.
På något vis passade den så fint in i sinnestämningen ikväll.

Jag drar mig för att blogga just nu samtidigt som jag inte vill något hellre. Hela själen skriker efter avlastning men vissa saker håller man privat. Man kan helt enkelt inte, man bör inte.

Man kan säga att det är lite mycket nu … Inom kort tid är det dags för min gastric bypass operation.
Jag har ett kg kvar innan målvikt är nådd.
Jag är nervös. Så in i bomben. Kommer mensen är jag körd. Då ökar jag plötsligt 3-4 kg.
Och det är inte en suck att jag går ner fem kg på så kort tid. Det finns inte.
Sedan är det en stor op. Det är trots allt en hel del som kan gå fel. Men ja, jag är medveten och påläst. Likt förbannad rädd.

Och inom ungefär lika kort tid är det dags för rättegång ang. vårdnaden om liten.
Jag tänker inte orda om förhoppningar, förväntningar eller vad jag tycker om saken. Det får höra till det som hålls lite privat. Men att det gör en del med psyket, det kommer man inte ifrån. Det vet väl de flesta som varit i en liknande situation.

Alla hjärnspöken, all stress och all ångest just nu skapar en något ohållbar situation.
Jag orkar inte med migsjälv och jag orkar knappt med andra. Jag vet som inte vart jag skall ta vägen.
Det blir för mycket.
Samtidigt som det vore fint att dela alla tankar så vill jag inte. För jag orkar inte prata om det. Det känns för mycket. För någonstans blir man rädd att hela jäfla världen skall rasa runtom en om man börjar öppna upp.
Man vill inte riskera det. Man har inte råd med det.

Så vi tar lite sömnproblem på det. Och då snackar vi lite mer än dom där vanliga.
Vi börjar snacka än mer mardrömmar. Än mer skräck, mord och våld. Vi snittar 2-3 timmar per natt om vi slår ihop sömnen.
Det är ingen tvekan att det undermedvetna jobbar när vi sover.
Jag är den första att skriva under på det.

Jag hoppas att om ca 3 veckor så kan jag skriva att allt är ok. Att allt gått bra. Att alla faror är över.
Att krisen är förbi och vi alla överlevde.
Just nu är jag fasen inte säker.

Den när man undrar om man skall stänga ner facebook, kasta telefonen och gå i ide tills allt är över… den tanken mina vänner.
Om det bara vore genomförbart.

Ingenting är lätt. Ingenting skall någonsin vara lätt. Men kan det inte bara någon gång vara lite nerförsbacke? En kvart eller så i alla fall? Två?

Ja, jag vet att jag låter pessimistisk. Jag får lov att göra det. Just nu.
Jag är scared shitless för framtiden.
För faktum är – hela våran framtid hänger på dessa närmaste veckor.

Så jag ber om ursäkt för det sporadiska. För att jag inte jublar över viktnedgång. Även fast jag självfallet är glad.
Men det är så mycket annat som tar fokus.

Men om tre veckor. Då hoppas jag att vi firar!

Men just nu … nu är livet mest tungt!

140320-Manen_havet_468

Annonser

8 thoughts on “Och min trädgård är full av skärvor…

  1. Ping: Och här sitter jag och gör saker jag inte kan… | Hondjuret`s Bekännelser…

  2. Ping: Skryt lagom – Jag tycker jag är värd en belöning – typ snart! | Hondjuret`s Bekännelser…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s