Det här med energitjuvar skulle vi ju prata om!
Varför tillåter vi dom att finnas i våra liv? Varför kapar vi dom inte? Ungefär som att man beskär döda grenar på träden?
Det är ju nödvändigt för att trädet skall bli friskt, växa och må bra!
Hur kan vi tillåta oss själva att inte må så bra som vi egentligen kan? Förtjänar till och med?
Ibland skall sägas är ju dessa energitjuvar faktiskt vänner… Dom menar inget illa men dom suger fortfarande en hemskt massa energi. Utan att kanske veta om det. I det där läget är det en svår balansgång. Man vill inte vara elak men samtidigt skall man inte behöva känna så heller.
Vad gör man i det läget?
Jag har senaste tiden kapat bort dom flesta defekta, trasiga grenarna i mitt liv. Det finns några få kvar. Men vissa är svårare än andra att kapa.
Men att det gör skillnad i energi och humör är det ingen tvekan om! Som att kasta av sig en ryggsäck med 80 kg sten!
Era erfarenheter av Energitjuvar såhär på eftermiddagskvisten?
Hondjuret`s Bekännelser... 
Jag har också rensat ordentligt i mitt liv de senaste åren, även inom familjen tyvärr. Men det känns extra viktigt nu när jag har barn att vi mår bra och att min son får bra förebilder. Men visst är det svårt och ibland inser man inte förrän långt efteråt vad man faktiskt tjänade på att gå vidare utan energitjuven.
Ja, speciellt nu när man har barn faktiskt. Inte bara ang. förebilder utan för just Energin.
Den energin jag har vill jag ju lägga på henne. Inte på saker/människor som får mig att må skit när jag faktiskt kan undvika det.
Men ja, det är skitsvårt. Speciellt som för dig när det är inom familjen. Jag säger inte så mycket mer än att jag vet vad du pratar om!
Men all cred till Oss som faktiskt tar tag i det! Vinst för både oss och barnen! I det långa loppet är ju detta såklart det allra bästa – även fast det gör ont ett tag!
Har funderat över samma sak.
Och vad kom du fram till? :)