Som varje månad vid den här tiden är jag besegrad. Av den onde him self.
Her self?
Den där sjukan som ger penisavund och ett extremt labilt psyke.
Gråtmild, arg, irriterad och stundtals … om än kanske inte så där jätteofta väldigt kärleksfull. Men det skall vi inte överdriva.
Passade på när humöret var som bäst att maila div. myndigheter. Mailen får på något vis en extra liten touch när humöret är som nu. Och jag hoppas att jag blir bönhörd helt enkelt.
Annars får jag smida fort som fasen innan humöret försvinner och gå dit in person. Men det slipper jag helst.
Som så många andra är jag ju väldigt mycket tuffare bakom min lilla dataskärm.
I övrigt – förutom att spendera dagen med att skälla och gorma och undvika folk har jag och M fått tömt ett skräprum.
Se om vi kan få tätat hålen så det inte kommer lika många möss i vinter som det gjorde förra vintern.
Mitt hjärta går ju sönder lite … Och jag vet inte om ni minns turerna jag och mössen hade med ugnsfasta formar, diskhandskar och andra div. köksredskap. Jag vill gärna slippa det i år.
Så nu tar jag mitt charmiga jag och lägger mig i sängen. Hoppas på en bättre dag imorgon.
Smärt och feberfri, glad som en lärka och alldeles fantastisk – som bara jag kan vara.
Det skulle väl vara något. Fredag och allt.
Inte för att just det kanske spelar någon roll men…
Och OM jag nu inte vaknar sådär sprudlande är planerna för morgondagen att klippa färdigt häcken där ute … Så kanske jag kan gå lite amok med stora saxen.
Det blir nog bra det här …
Nacht!
Hondjuret`s Bekännelser... 