Lämna mig på parkeringen. Hämta mig när jag blir frisk!

10449724_431140883699747_1482373290_n

För ett år sedan igår vaknade jag inte allt för länge efter att jag somnat… av att någon kräktes ner halva sovrummet. Ynk på Liten.
Liten var magsjuk.
Hon kräktes några gånger men det gick fort över och hon somnade faktiskt efter någon timme igen.
Jag var hemskt tacksam. Jag skulle nämligen skriva teorin på förmiddagen.
Hade tack o lov redan klarat uppkörningen.
Med andra ord – klarade jag teorin var körkortet i box.

Vaknade långt innan väckarklockan ringde av illamående.
Oh.No! Inte läge Nu. Alls!

Som om inte illamåendet var nog låg stället för teorin i Vänersborg. Ungefär 15 mil bort.
Insåg fort att detta skulle bli en lång resa. Väldigt lång.
Och  jag hade rätt.

Liten satt glad men matt i baksätet och jag flyttade mig ganska snabbt från framsätet till baksätet. Där låg jag med huvudet ut ur fönstret i femton mil. Hur många stopp vet jag inte. Men jag minns att jag önskade att ett svart hål skulle sluka mig. Fort.

Väl framme. Lycklig över att väl vara ute ur bilen var det dags att gå in. På grund av alla stopp hade vi ganska ont om tid.
Oh.herremin.gud.så.varmt.det.var.där.inne!!
Min enda tanke var: Vart kräks jag om det inte går att hejda?

Jag minns inte provet. Jag minns dock att jag aldrig svarat så snabbt på frågor i hela mitt liv. Det här med nervositet fanns inte. Allt handlade bara om att bli klar och ta sig ut.
Kika igenom sina svar och begrunda fanns det inte tid till. Tror jag var klar på en kvart. Först färdig. Run Forest run!

Och ni vet det där när ni är klara med teoriprovet … så skall man trycka på en knapp där det ungefär står: Skicka in – lämna svar …sedan kommer det antingen röd eller grön text. Godkänd eller inte.
Mitt blev grönt.
Jag hade körkort.

Kutade fram till tanten vid datorn som glatt började hurra lite smått och gratta till körkortet. Ja ja jaaa.. ge mig pappret. Måste uuut! Tror jag mindes att säga tack!

Väl ute slappnade jag av. Frisk luft. Allt kändes lite lättare. I ungefär 3.7 sekunder tills jag insåg att jag var tvungen att åka hem igen. 15 mil.
Den ångesten.

Sade då till chauffören som frågade om jag ville köra hem att:
Lämna mig på parkeringen.
Hämta mig när jag blir frisk! Jag åker inte hem. Jag vägrar! 

Självfallet blev det inte så. Jag satte mig i bilen och vi åkte hem.
Min första egna tur med alldeles färskt körkort var på kvällen upp till Ica 1.5 mil bort där jag köpte handsprit och nya tandborstar.
Den där friheten vette fasen om jag kände .. men någonstans mitt i illamåendet var jag ju glad. Det tog bara ett par dagar innan jag kunde njuta av det!

Ett år alltså… Känns som en evighet.
Och så kommer ju ni som har haft körkort en livstid .. Oh Well..

Grattis till mig – Tack för att jag aldrig gav upp!

Annonser

2 thoughts on “Lämna mig på parkeringen. Hämta mig när jag blir frisk!

  1. Du klarar allt! Se vad du gått igenom hittills i ditt liv min vän! You are fucking superwoman! Det som inte dödar-det härdar💖

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s