En helt vanlig jävla fredag…och ännu en bekännelse.

Idag skall vi prata om ”helg-ångest”. Jag tror nämligen inte många av er har missat att jag avskyr helger. Allt som oftast.
Jag gillar vardag. Rutiner. 8-16. Rent av älskar måndagar. Och då får jag ofta det onda ögat av andra människor. Väldigt ofta faktiskt.
– Hur fan kan du inte vilja ha helg? Varför älskar du inte fredagar?

Jodå, på mitt lilla vis så älskar jag fredagar. Det är inte alls så att det är oskönt att komma hem och veta att imorgon behöver man inte ställa klockan. Ikväll kan man bara ta det lugnt.. Man hinner fixa det där andra under helgen.. Det löser sig.
Visst tycker jag att det är skönt. Precis som alla andra.

Men jag hatar ”helg-ensamheten”. Inte för att jag nödvändigtvis är singel. För det är egentligen inte det, det handlar om alls.
Men känslan av att vara isolerad och ensam är så hemskt mycket mer påtaglig här ute i skogen. Både för liten och stor.

I Göteborg gjorde det inte så mycket. Där fanns det alltid folk runtomkring. Det gjorde inget om liten sov för någon kunde alltid kika förbi på en kopp te eller ett glas vitt. Så är det inte i här skogen.
Man åker inte långt ut i skogen en fredagskväll. That´s it.
Och nej, det hade kanske jag inte hellre gjort.
I Göteborg kunde man välja sin ensamhet. Det är skillnad.

Men ja, helger är jävligt ensamma.
Och på något vis så känns det så mycket värre på en fredag än på en onsdag. Och medan jag skriver det här så undrar jag om jag är helt dum i huvudet som delar med mig … för sådant här erkänner man väl inte?
Jo, jag tänker faktiskt göra det. För jag tror det är fler med mig som känner samma sak.

Jag tror det är fler än jag som kan relatera till känslan. Som kan sitta och förbanna den där ”ultimata familjelyckan” med någon att hålla i handen .. eller en vän att diskutera senaste veckans händelser med. Jag tror det är fler än jag som förbannar det här med att göra middag. Ensam. Eller att se en film.. Ja, ni fattar vad jag menar?

Ofta tycker jag det är hemskt skönt att vara ensam. Kan rent av bli folkilsken om jag inte får vara ensam. Men det är ju allt med måtta som det heter.
Och just ikväll känner jag mig ensam. Och längtar efter måndag.

Och ja, självfallet har jag LillSkrot. Hon är det bästa sällskapet man kan ha .. Och förmodligen den som går mig minst på nerverna. Men det är faktiskt skönt att umgås med andra vuxna ibland oxå. Det går inte att undgå.
För när du har spenderat din 234 kväll ensam … då ledsnar du.

Jag inser att det här kanske låter som att det är hemskt illa.. det är det inte.
Men ibland så kommer lixom känslan över en. Och återigen – Jag tror faktiskt inte att jag är ensam om att känna så här? Eller är jag det??

Well … f*ck familjemyyyz, hållan handen, och äta middag och somna ihop!
Själv är bäste dräng och allt det där. Är det inte så?

Imorgon är det lördag. En dag närmare måndag.

Amen!

MjAxMy03NzY3MzdmYjRiZjJiNTgw_520c1fa154b9f

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s