So … It´s all over …

jul2
Nu är det jullov. Från det mesta. Skolan är slut. Jobbet är stängt. Och Skrotungen har sjungit sin sista ton med kören för det här året.
Och vilken konsert sedan. Helt underbart. Så duktiga. Både vuxna och små!
Om jag ser fram imot nästa år? Ja, massvis faktiskt!
Lyckan i Skrotungens ögon när hon får sjunga är värt allt … Och jag, jag kan nog kanske vänja mig! : )
Hemmet blir nog klart till jul det med även fast jag stundtals varit tveksam då man är helt tokslut när man kommer hem på kvällen.
Sedan inser jag väl att världen rasar inte om det inte är perfekt … även fast det kanske lite, lite känns så.
Släpp skiten, Elin. Ni överlever!
Jo, så får det bli!

Och granen hos morderen har vi oxå fått klätt. Det vore inte jul annars. Det är hemskt viktigt att saker hänger rätt. Att glittret hänger som det skall. Att dom norska flaggorna är med.
Det är en vetenskap det där med att pynta gran skall ni veta!
Och här hemma har vi fortfarande ingen och jag misstänker att det faktiskt – mot alla odds – kommer bli en plastgran i år.
Även fast det tar imot. Så väldigt. Oh well, det blir som det blir och vi får se vad vi hittar.
Jag är som lite fast i den där tanken att ungen blir traumatiserad om hon inte får en julgran. Och det vore ju hemskt illa.
Vem vill göra det mot sitt barn?
jul1
Nu är det strax dags att slänga sig i bilen och åka till stora staden Uddevalla. Hämta Skrot´s nya glasögon. Det kommer nog bli bra.
Hon har tydligen fått väldigt stort huvud på ett halvår. Det både skaver och klämmer. Det kan vi inte ha!
Och så skall vi hitta den perfekta julklänningen med. Och den där julgranen.
Och någon vill helst inte köra i mörker. Inte långt i alla fall… Så jag misstänker att vi får rappa på lite … Det är trots allt 20 mil t/r.
Herregud, så fint att bo i byhåla… Eller inte.

Och guud, vad jag saknar avgasar. Och ljud utanför fönstret. Som inte enbart innebär byggtrafik. Det vore fint. Drömde om det inatt.
Mitt älskade Ghetto.

Nej… här kan vi inte sitta. Snart julafton!
So much to do, so little time …

”Mamma, om vi skall till Uddevalla måste vi faktiskt stanna och äta mat och leka på Ikea. Annars vill jag faktiskt inte följa med”

Alltså… vem bestämmer lixom? Känns inte direkt som att det är mamman längre… ;)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s