Snart får Jesus vila och vi har fikat klart …

lucia

 

Ännu en helg i kyrkans regi. Det börjar bli hemvant kan man ju nästan tycka sådär nu efter tredje helgen på raken med massa arrangemang i form av konserter, gudstjänst och pysseldag.
Oh well, Liten trivs som få och det som gör henne lycklig gör mig lycklig. Vare sig det är att spendera tiden i kyrkan eller någon annan stans…

I helgen var det Luciakonsert i en ”ny” kyrka. Man kan tycka att i den här lilla hålan borde det inte vara så många. Och Om det nu finns fler, så borde man hitta.
Man kan säga att jag körde vilse, men kom rätt i alla fall. DEN förvåningen. Det gör man ju oftast inte. Eller ja, inte jag i alla fall.

Och dom var så duktiga dom små. Och så fina. Och mamman fällde en liten, nästan osynlig tår.
Det är inte lätt att vara liten och stå stilla så länge. På både genrep och konsert. All cred till dom!
Det var en fullsatt kyrka som var väldigt imponerade kan jag nog skriva under på.

Nästa helg kör vi årets sista konsert och sedan får både kören och Jesus vila en stund. Det kan nog vara nyttigt det med.
Tid för eftertanke och allt sådant där.

Vi avslutade söndagkvällen med att baka pepparkakor och fika. Lite sådär hastigt påkommet. Pepparkakorna får helt enkelt få lite kristyr och sådant imorgon.
Men smakat fick vi, och dom var hemskt goda.

Medan mamman gjorde klart det sista gick Liten in för att ”göra fint” på bordet i vardagsrummet. Det är viktigt när man skall fika nämligen. Så när jag kom in en stund senare hade hon skurat bordet, bytt duk och och ställt i ordning fika till oss … Min älskade lilla skrothög. Så omtänksam så man dör lite i hjärtat.

10854093_384371415043361_1174192672_o

Pepparkaka, ischoklad och julmust i f(v)inglas – väry viktigt! 

 

Nu kan man säga att jag är mentalt slut. Det har i vanlig ordning funnits annat som har behövt uppmärksamhet oxå.
Vissa trevligare saker, vissa mindre.
Och jag önskar verkligen att jag kunde gå in och sätta ner foten. Säga att nog är nog. Men det gör man ju inte!

Vi fokuserar på det trevliga. På den där som får hjärtat att slå ett par extra slag. Som får regn att bli vackert, som får mig att göra fjantiga pepparkaksfigurer och att längta efter något … mer. 
Och såklart på världens finaste unge. Som lyser upp varje stormig vintersöndag. Som sjunger kärlekslåtar och helst av allt vill ligga På sin mamma och gosa. Hela dagarna. Det fokuserar vi på! 

Och äntligen är det snart måndag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s