I en bil för cirka 26 år sedan …

 

 

Det är fint det här med musik. Ofta i alla fall. Alla minnen den frambringar.
Inte alltid när vi vill kanske. Men ibland när vi behöver det.

Denna låten spelades om och om igen jag vet inte hur många hundratals gånger i bilen.
Kan det ha varit runt -88 kanske? Jag var nog runt en 4-5 år gammal?!

Vi hade byggt hus i Sverige men hade fortfarande våran bas i Oslo på veckorna.
Jag antar att det var helgerna vi åkte fram och tillbaka på.
I mina minnesbilder är det alltid mörkt och stjärnklart när vi är ute och åker. Ljusen var som magiska där vi for förbi… vissa rosa, några blåa. Dom blåa var finast tyckte jag.

Jag minns hur vackert jag tyckte det var att åka dom där 12 milen.
Vilka speciella vägmärken jag tittade efter för att veta ungefär hur långt vi hade kvar…

Den lilla ”apelsinen” på strömledningen som gick över vägen strax innan man kom till Oslo.
Vattentornet.
Magnus – som var halvvägs. Där vi alltid stannade till för att sträcka på oss. Det gör vi förstås fortfarande. Köper kaffe. Kissar och sånt där.

Jag har letat efter det där kassettbandet några gånger. Kan inte hitta det.
Det är ju något speciellt med känslan av kassettband som du inte får av att lyssna på nätet.

Oh well… varje gång jag hör Peter Cetera kommer jag alltid tänka på milen mellan Oslo och Strömstad. På stjärnhimlar. På pappa. Och på en bekymmerslös tid.
Det var fint det.

Men Peter Cetera – låter minsann lika bra nu som då!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s