Pusselbitar och timeout …

trötter

 

”Alltså mamma. Du kan säga det hur många gånger du vill men jag Tänker faktiskt inte gå upp idag. Barn behöver faktiskt vila, mamma!”

 

Jag hade inget bra svar på den. Jag kan lixom bara håll med henne. Man själv hur man är efter en lång vecka. Vissa dagar vill man bara ligga i sängen. Inte göra något alls.
Titta på film och bara slappa. Det gråa vädret bjuder på något vis in till det dessutom.
Så frukost på sängen blev det och när klockan var runt ett bar jag henne till soffan. Sedan städade hon motvilligt bordet medan jag lagade och lunch och sedan har hon inte rört sig.
Jag tänker faktiskt inte tjata. Kan tycka att hon är värd det. Hon som mig har ju långa dagar. 10 timmar ofta. Det är länge när man är 6 år gammal!

Så idag skall du få vila älskling. Så mycket du bara vill. Ikväll blir det halloweenparty och imorgon tar vi nya friska tag och kör som vi brukar igen! ♥

Sedan är det såklart att en annan passar på att att njuta lite oxå när tillfället kommer.
Om vi säger att sexdödardräkten är på, glasögonen, snusen och raggisarna. Så är det ju alldeles sant!
Konstaterar att det är tur att man bor ensam. Annars hade man nog blivit utbytt fortare än kvickt! Men att onepiecen är det skönaste plagget om man bortser från …nakenheten, det är det ju ingen tvekan om. Vem kan inte älska att springa runt i en sparkdräkt en hel dag?
Sedan att man inte bör ha krasslig mage det hör till en annan historia – för det kan verkligen bli …skitjobbigt. (pun intended)

 
kill

 

Humöret är fortfarande oförskämt fint. Jag nynnar. Andetagen känns lättare än på länge och kanske … men man bör inte säga det högt så kanske allt börjar komma på rätsida igen. Det känns så!
Bitarna börjar falla på plats. Och nu kan man skönja hur bilden skall se ut när den är klar.
Många komponenter har behövts för att göra det möjligt. Jag finner inga ord för min tacksamhet. Men jag hoppas dom det berör vet hur mycket deras existens betyder för mig.

Och kanske ett speciellt tack till någon som fått på plats den kanske viktigaste pusselbiten. Som visat att det omöjliga kanske är möjligt.
Denna någon som får mig att inse att man aldrig skall ge upp. Som med sin blotta existens får mig att le.
Tack – Jag tror nog att du vet vem du är.

 

Fredagsfeeling – på riktigt idag!
Nu tänker jag sätta mig och pyssla. Städandet kommer nog vara kvar imorgon med!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s