När man kastas rakt in i lejongrottan – andra kallar det barnkalas!

06,30 hör jag en vän liten röst … eller nej, det var den faktiskt inte. Den var fylld med otålighet och en stor portion förväntan.
”Mammaaaaaaa… Är det kalaaaaaaaaas snaaaaart??”

Som den fantastiskt pedagogiska mamman man (Läs: JAG) är klockan 06 (jäfla) 30 en lördagsmorgon svarade jag med min allra – vänaste – röst att:
”Sover du inte en timme till så får du inget kalas förren nästa år! Kanske aldrig faktiskt. 
För mamma kanske DÖR om hon måste gå upp nu!” 

Men ja, det funkade ju såklart inte. Alls. För Talibanen vet att morgonen innebär tomma hot. Alltid. I alla fall fram tills mamman är inne på den andra koppen kaffe. Så funkar det hos oss!

Bara att gå upp med andra ord. Slänga på kaffet. Rosta mackor och svara tusen gånger på samma frågor… Att jaaaa, det blir kalas idag. Neeej, vi skall inte åka ännu. Jaaaa, det är några timmar kvar! ; )

Tydligen kan Talibanen baka chockladbollar. Utan mamma. Himla fint. Speciellt eftersom diskmaskinen vandrat över till andra sidan. Så medan Taliban knådade chockladbollar till den stora guldmedaljen kunde mamman plocka undan och diska!
Vad hon kan – och mamman som tror hon är liiten fortfarande! Min lilla, stora tjej!

Klockan blev tillslut slagen.
Även fast det verkade vara en evighet tills när vi gick upp på morgonen.

In rusade en flock vilda djur. I alla fall lät det så! Men faktiskt så gick det väldigt lugnt till. Till trots för 17 kg socker och en massa bus i kroppen!
Och Talibanen var överlycklig över alla fina presenter!

Det var ett par vansinnigt intensiva timmar och innan vi visste ordet av det så var det över. Schwopp! Vart tog tiden vägen? Nästa gång får vi nog öka på en timme! Det gick lite väl fort!

Men Dock så skall jag inte säga att det var skönt att komma hem när det började lida mot kväll!
Innan klockan var 19.00 låg vi nerbäddade i Talibanens säng och kollade på ”Kalles Jul
Innan klockan var 20.00 så sov vi. Oklart vem som somnade först. Men döm av mammans förvåning när hon vaknade och klockan var 22.00.

Jaha. En kanna kaffe och lite nattsudd dårå. Imorgon hoppas vi på att få sova tills åtta i alla fall! Sedan skall det söndagsstädas så länge vi orkar innan vi åker hem till frugan och bjuder oss själva på kaffe och playdate!
Söndag på sitt finaste!

Men ett hemskt stort Tack säger vi till alla barnen som gjorde Sannas hemskt försenade barnkalas till en Hit! Det var en trött och lycklig unge jag bäddade ner ikväll! 
Och alla fina presenter icke att förglömma! Means the world!

Det första riktiga barnkalas är nu överstökat och överlevt – även fast det kändes lite som att bli kastad in i en lejongrotta, tuggad på och bli utspottad igen! ;)

 

barnkalas Sanna 6 år

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s