Det här skall bli den första dagen i ditt liv älskade Skrotungen min…

collage33

 

 

Så kom dagen vi väntat på hela sommaren. Dagen som för lite mer än 6 år sedan kändes så avlägsen att man inte ens kunde föreställa dig.
Den där lilla vackra varelsen som låg i ens famn och snusade så sött – skulle börja skolan.
Det kändes overkligt då – Jag kan kanske erkänna att det fortfarande känns lite overkligt. För det Känns inte som att min lilla människa är så stor.
6 år och skoltjej.

Jag läser det om och om igen samtidigt som jag tar mig i att undra över om det verkligen är sant.
MiniMe not so Mini längre.

Men dagen kom. Och den började redan 04.45.
En spänd och förväntansfull tjej som undrade om det inte snart var dags att vakna. ”Maaammaaa, mamma …. MAAAAAAMMAAA. Är det inte morgon NUUUU?”
Och det är väl klart att det var. Älskade lilla varelse.

Vi började dagen med varm chocklad och ostmackor. Enligt Liten ett vinnande koncept. Like – We can do it everyday!

Jag tror att både jag och Liten hade hjärtat lite i halsgropen när vi åkte till skolan den här första dagen.
Jag frågade om hon var pirrig, och det var hon.. -”Men det går nog bra mamma!”
Tack för att du är så fantastisk och trygg min vackra.

Väl på skolan träffade vi upp andra förväntansfulla mammor och barn. De små fnissade och spelade Allan. Tills det var dags att gå in.
Och där satt dom som tända ljus. Några med fler myror i brallan än andra. Det är ju något alldeles nytt det här.
LillSkrot har i alla fall varit där på fritids i två veckor och är bekant med miljöer och en del av fröknarna.

Så blev det dags för det stora ögonblicket – mammorna skulle lämna skolområdet.
Om min unge var cool?
”Hejdå mamma, du kommer och hämtar mig på fritids va? Får jag åka skolbuss hem?”
Jaha? Skall du inte skrika lite? Gråta? Bara en liten tår? Hallå… Kan du inte SAKNA MIG LITE? När blev du så förbaskat stor min älskade unge?
Och mammahjärtat gick i tusen bitar av stolthet. Över denna mirakulösa unge jag fostrat. Som är redo att ta världen med storm. Som är redo att ge sig ut på egna äventyr. Där mamma inte är inkluderad.
Och jag inser att det är så in i bomben viktigt för henne. Att hon faktiskt måste få lov att göra det här.

Och mamman gick ut i hallen och tog på sig skorna … medan tårarna rann.
Nu är hon stor.

Vi var faktiskt fler som grät. I alla fall en till. Det kändes skönt att det inte bara är den här mamman vars hjärtat blöder lite extra.

Det var en trött men lycklig unge jag hämtade på dagis den dagen. Hon sov innan klockan 19. Det är minsann inte bara, bara att vara skoltjej.

 
kollage34

 

Efter en natt med det värsta åskvädret sedan vi flyttade hit kom morgonen med nästa utmaning.
Åka buss – ensam. 2.5 mil.
Det är minsann ganska långt… till trots att det finns andra skolbarn med. Tänk om hon får för sig att gå av? Eller glömmer att gå av? Tänk om hon blir åksjuk.
Den där busschauffören kör fort dessutom – jag har minsann legat efter honom några gånger.

Och nog för att ungen var taggad men när en av klasskompisarna kom och dom tog varandra i handen så var det som att mammorna inte fanns längre.
På bussen kom dom och till skolan kom dom med.
Och jo, vi grät lite utanför bussen med. Det är nämligen stort det här.
Det är en helt ny epok i våra liv. Både mitt och litens. Hon har trädit in i en ny värld. Utan mamma. Och jag, jag måste bara acceptera. Och finnas.

Men lite fint är det allt – för en så gosig unge som jag haft dom här två dagarna var länge sedan jag hade.
Hon märker nog oxå av allt. Sliten men lycklig och vill känna att mamma finns. Och det kommer jag ju såklart alltid att göra.
Precis som från den första dagen hon landade på mitt bröst.

 

Mitt älskade liv – Jag är så vansinnigt stolt över dig.
Nu börjar vi på ett nytt kapitel och jag finns här bredvid dig för att guida dig och stötta dig. Och krama dig.
Tillsammans skall vi göra den här tiden fantastisk.

Jag är så glad att jag får dela allt det här med dig – Du är fantastisk! Du är Allt!

Annonser

2 thoughts on “Det här skall bli den första dagen i ditt liv älskade Skrotungen min…

    • Ja, gud – det var länge sedan jag grät så här mycket på en och samma vecka! ;) Men nästa vecka blir det nog lugnare både för liten och stor!
      Hoppas att allt har gått bra för M och W denna veckan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s