Och då skrek jag – En onsdagmorgon i Juli…

Det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig igår var att ställa larmet. Efter tio minuter blev jag osäker på om jag verkligen, verkligen hade ställt det och gick upp en extra gång för att dubbelkolla.
Jodå, minsann … Inga problem. 06.00 skulle det tjuta utav bara fan!

07.47 vaknar jag av den finaste människan jag vet som viskar godmorgon i örat på mig.

Då skrek jag.

Skulle vara på bilprovningen klockan 08.00. Jag bor mitt i skogen, en väldigt bra bit från stan.
Man kan säga att det brann i knutarna.

Dök ner i tvättkorgen och tog det som låg överst. Trasiga mysbyxor och en sketen t-shirt. För liten Bh. Men visst fasen är det snyggt med fler bröst. The more the merrier och allt det där?!
Talibanen fick en ren klänning och tight – men om vi nu skall vara ärliga har jag ingen aning om ungen är troslös idag. Det kan nämligen vara så!

Tog mobil, skor, borste och ungen i handen och skuttade ner för trappen. Sladdade iväg. 07.56
Ringde dagis och berättade den fantastiska nyheten. Körde som jag aldrig kört förrut.
08,07 ramlar jag andfådd ur bilen. Försöker logga in. Icke sa nicke. Din tid är förbi stog det med stora bokstäver. Men vad faaaaan då. Det är ju inte möjligt. På riktigt!
Ser en man .. pojke i arbetskläder och får fram mitt i hyperventilerandet att vi är hääär… möjligtvis även i falsett.
Inga problem sade pojken. Kör in här och ta en kopp kaffe. Andas. Det är ingen fara.

Pulsen på 300 slag i minuten tror jag hördes i hela hallen. Men jag fick mitt kaffe. Talibanen var i sitt ässe och fick hissa bil.
Tack älskling för att du är den charmiga delen i vårat förhållande! 

Det gick bra. Nästan. En trasig blinkers bak och för lågt ställda ljus fram. Något som påpekades redan vid förra besiktningen. Tror dock att morderen har glömt att åtgärda detta. Så det blir återbesök inom en månad.
Men well … det kunde ha varit värre.

I nästan lika snabb fart åkte vi därifrån. Var tvungen att fixa frukost till Talibanen som skulle på dagis. Och något lugnande till mamman.
Hej Statoil. Talibanen vill gärna ha korv och mos till frukost idag.
Mammans nerver är trasiga och hon orkar inte bråka om kostcirkel, frukt och juice. Liten får som hon vill denna morgonen. Det blir bra så!
Och mamman fick en modell skitstor kaffemugg för 1;-. Tack igen Statoil. Jag älskar dig.

Ut på vägen igen och i full fart till dagis. Bara en och en halv timme försent.
Personalen skrattade och ja, allt var fint.

Nu är ordningen återställd. Nästan. Hade behövt åka över till Norge. Handla bröd och pålägg. Fiskepudding och fiskekaker. Lite smått och gott.
Men på något vis är jag mentalt helt färdig.

Nu borde resten av dagen bli lugn och fin minsann.

Hur har Eran morgon varit?

 

10474319_314188778728292_1911923910_n
…försöker andas…

Och tack för tipset ang. denna Pax – lite för mycket konserveringsmedel dock.

Annonser

3 thoughts on “Och då skrek jag – En onsdagmorgon i Juli…

  1. Hahahahaha, du skriver bara så jäkla kul alltså. Jag sitter och fnissar
    såhär vid midnatt när jag läser om morgonen du hade.
    Eller rättare skrivet, jag fnissar åt din beskrivning av den fasansfullt stressiga
    morgonen.
    Alarm och väckarklockor är svekfulla grejer, inget snack om den saken.

    Hoppas resten av dagen blev bättre, eller åtminstone mindre stressig.

    Kram på dig.

    • Alltså – jag dog nästan. Det var hemskt. Haha! Fruktansvärt!
      Jag Flåsade när jag gick ur bilen :P HUR är det möjligt? :O
      Dagen i övrigt .. var ok .. har iaf snott talibanens väckarklocka nu ;)
      Håller tummarna för bilen imorgon!
      Kram på dig fina du!

  2. Ping: Den bästa stunden på dagen … |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s