Jag vill skrika mig hes i höststormar sittandes på en klippa framför havets mäktiga vågor…

Efter solsken kommer regn.

Idag vill jag säga upp mig.
Jag vill sluta andas. Jag vill gråta ögonen ur mig. Jag vill skrika mig hes i höststormar sittandes på en klippa framför havets mäktiga vågor.

Ännu en käftsmäll.
En sådan som säger att Livet är närvarande i allra högsta grad. Jobbar hårt för att slå undan fötterna på en.

Och här sitter jag i skogen – alldeles för oförmögen för att kunna göra något alls.
Jag tror det är det är det som tär mest.
Känslan av att inte kunna göra något. Inte kunna påverka. Jag är så in i bomben låst i myndigheter och annat trams som tror att dom vet och kan bäst.
Och nej, så är det faktiskt inte. Jag lovar.

Inom kort hoppas jag att en stor börda tas från mina axlar. Då kommer vi vara lite friare.
Kanske åker vi bort en sväng för att fira. Vart vet jag inte.
Jag vet bara att vi behöver lämna skogen.

Och mitt i allt kaos får jag höra hans röst genom en telefon.
Rösten som kunnat (kan) rasera alla mina murar, som fått mig att ställa mig upp. Andas och kämpa. Gång på gång.
Han vars strumpor jag slängde för inte så länge sedan.

Ikväll – är visst ingen bra kväll.
Dags för fosterställning, cry-your-eyes-out-marathon för allt det där som inte blev, allt som gick fel och allt man önskar kommer ske.

Imorgon blir det nog bättre.
Vi säger så. Imorgon blir det bättre.
Visst?

 

Annonser

5 thoughts on “Jag vill skrika mig hes i höststormar sittandes på en klippa framför havets mäktiga vågor…

  1. Finaste gumman!

    Jag blir lite orolig nu.
    Det här låter inte bra.
    Det verkar spinna och virvla rejält i ditt liv.

    Och den mannen…

    Kram på dig.
    Verkligen.
    Kram. På. Dig.

    • *suckar lite* Jo, det gör ju det.
      Som en evighetsbergOdalbana som aldrig stannar. Nu är jag både grön, trött och på riktigt skitless.

      Och ja, Den – mannen. Återigen – suck.
      Men tack underbara du. Jag är glad att du finns!
      kram på dig!!

  2. Vissa skitdagar går till historien som just skitdagar. Andra dagar är bara lite pissiga. Och där emellan kan det kanske få vara okej ett par timmar. Jo, tack. Jag känner igen det. Det kallas livet och är inte alltid så kul som folk vill få det att låta som. Stryk skulle de ha. ;-)
    Hoppas det känns bätte nu för dig.
    Kramar i drivor från en tjurig småländska

    • Haha. Ungefär precis så! *ler lite*
      Hur är det med dig? Hur går det med bloggandet? Det är tomt utan dina ord!
      Kram på dig!
      …Och tack för orden!

  3. Det går så där med bloggandet. Jag har ont om tid. Tyvärr. Men det blir väl bättre om några år hehe.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s