Kan det vara Hitler? Återfödd som katt?

Jag försöker hela tiden intala mig själv att det är jag som bestämmer i det här hushållet. Att jag har full kontroll.

Ibland får jag  verkligen bevis på att så är det inte alls minsann. Inte alls.
Idag var det katten som berättade det för mig. Tacksåmycket!

Katten Mio som blivit hetande (kan man verkligen skriva så?) Pip har sin speciella egenheter.
Han är extremt pipig och extremt mammig. Och jodå, det är Är hemskt gulligt. Men ibland är det hemskt påfrestande.
Som numera vid nattningen av Talibanen.

I vanliga fall går jag och Talibanen in i hennes rum. Stänger till dörren så det blir mörkt och lägger oss och gosar en stund innan jag går ut.
Jo, vi sjunger oxå. Och ofta somnar vi tillsammans. Så är det hos oss. Det är mysigt. Och det funkar för oss.
Och nej, hon kommer nog inte vilja ligga i min säng när hon är femton. Jag passar nog på lite till.

Men numera funkar inte detta längre. Någon ställer sig nämligen utanför dörren och skriker. Oavsett om han är själv i resterande lägenhet eller om han har sällskap.
Det är samma sak om jag går på toa eller om jag duschar. Han kastar sig på dörren och skriker. Höga, ledsna skrik som skär i mammahjärtat.

Så vad gör man?
Jo, man öppnar dörren så ”minstingen” oxå får vara med och natta… Antingen i armkrogen eller runt våra huvuden. Sedan följer han snällt med ut när jag går ut därifrån.
Men alltså – han är en katt. Skall det verkligen vara så? Är det inte lite … extremt?

Och ja, han blir svartsjuk om inte jag ligger ensam i sängen med. Han knör sig i mellan och lägger sig över mina händer ;)
”Du skall icke hava andra gudar (katter, karlar, ungar) jämte mig”

Jaha.. ja men dåså. Bestäm det då. Jag har tydligen inget att säga till om, om jag nu skall behålla förståndet.
Och det mina vänner, behåller man inte länge när han sätter igång med skrikandet!

Just ja … han säger till när vi skall sova oxå. Han ställer sig på sängen. Blänger på mig – och skriker. Tills jag inte orkar mer och lägger mig.
Då är allt frid och fröjd.

Alltså. När jag tänker efter … Kan det vara Hitler? Återfödd som katt?
Could be!

Nu … är katten ute på äventyr. Och jag har suttit uppe efter läggdax.
Dags att knyta sig helt enkelt!

 

liten

 

 

Gissa vad jag hör när jag är i färd med att publicera inlägget?
Jo, alldeles riktigt … någon som står därute och skriker… Undrar vem det kan vara! Bedtime var det ja! ;)

Annonser

8 thoughts on “Kan det vara Hitler? Återfödd som katt?

  1. Hahahahaha, så den lilla pälsbollen har en stor röst?
    Det är märkligt hur mycket en liten tuss på några kilo, snackar min
    egen hund här, kan ha åsikter. :)

    • Stor? Man skulle tro han var påven ibland minsann. Fattar inte hur det går till.
      Och varför.. Varföör… fattar han inte att det är JAG som bestämmer? ;)
      Samma med Alice faktiskt ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s