Och mamman grät…

 

Som ni vet vid det här laget är den här mamman en fegis. I mångt och mycket.

En av dom saker som skrämmer mig är barn och deras tappa-tänder period.
Jag är rädd. På riktigt. Eller ja, det som suger i magen av skräckblandad förtjusning. Förstår ni hur jag menar? Både läskigt och bra på samma gång.
Och när Talibanen ber mig att känna på hennes lösa tand är det jag som tjuter högst.
Hujedamig!

Men ja, det är klart. Tanden måste ut. Så är det. Och ut kommer den nog. Det gör den. Förr eller senare.
Och den här tanden tog lång tid på sig…
Ungen har dragit och vickat på den länge, länge …

Så åkte vi till Skåne.
Där konstaterades återigen att mamman var en fjantmamma.

Mamma skriker när hon känner på min lösa tand” konstaterar Talibanen

Frun i huset bestämde sig för att låna ut en hjälpande hand.
Mamman blev ombedd att gå ut ur rummet.
10 sekunder senare hör jag glädjetjuten och får en taliban i famnen som nyss tappat sin första tand.

Och mamman grät.

Min älskade lilla, stora tjej!
Och tanden fraktades fint i påse 45 mil hem till skogen där vi lade den i ett glas vatten…
Och självfallet kom tandfeén.

Lyckan är total här hemma. Och jag har den stoltaste ungen. Det var nog bättre än vilken julklapp som helst vill jag tro.

Nu är tanden bredvid lös – Undrar om det inte snart är dags att åka till Skåne igen? ;) ♥

1503496_263569330456904_1337365563_n

Annonser

2 thoughts on “Och mamman grät…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s