Den lilla kärleken som växt sig så stor…

En turbulent vecka har det varit.
Komma in i nytt jobb och nya rutiner, träffa nya människor.
En del pappersarbete, möten,  julstök och en kropp som inte riktigt vill hänga med.
Och inte minst en liten Taliban som blivit extra gosig.
Speciellt på kvällen.

Denna gosighet på kvällen resulterar självfallet i detta:

 

Favourite thing

Det är mer regel än undantag. Vem somnar först?
Jo, det är ok om ni gissar. Jag lovar.
Men gud, vad mysigt det är. Hon har alltid velat sova ensam min lilla. Sedan hon var 4 månader gammal ungefär.
Mamma snarkar, hostar och låter. Det mådde ingen av oss bra av lättväckta som vi är.
Däremot har vi alltid haft som rutin att morgongosa och kanske somna om några timmar i min säng.
Det har varit det bästa för oss helt enkelt.

Nu är det inte riktigt så längre. Nu skall det minsann samsomnas. Och ptja, jag antar att det inte varar så länge så jag tänker njuta och passa på så länge det går.
Snart vill hon väl inte gosa med sin gamla mamma alls det lilla livet!

”Mamma… vet du varför jag vill somna med din arm runt mig?
Näe?
För du är det bästa gosedjuret jag har. Och då somnar jag så himla djupt och skönt.
Jag märker inte ens att du tar bort armen. Så djupt sover jag. Då är det väl bäst att du låter den armen ligga där va mamma?”

Ja, älskade barn… Så länge du vill tänker jag ligga med min arm runt din lilla, varma kropp.
Så länge du bara vill.

 

Herregud, vad jag älskar dig skrotis!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s