Sitta och fika med en vän…

20131111_075313_resized

 

Men så Euforisk man kan bli då. Av lite besök. Det är ju konstigt.
Som att man inte träffat folk innan. För det har jag faktiskt. Även fast det kanske inte verkar så nuförtiden när jag kastar mig hejdlöst över folk som en utsvulten mås på vintern.

E kom hit idag. Fina, fina E som är en alldeles ny bekant. Några månader gammal bara.
Tidigare har jag varit lite rädd för henne. En sådan där som vi i Norge kallar:
En sånn som snakker rett fra levra.

Tvärs igenom ärlig. Tvärgo och inte nog med det – förbannat rolig.
Och jag trodde faktiskt ingen annan hade lika märkliga värderingar som mig på vissa saker. Och det känns ju onekligen ganska skönt.

Det är otvunget. Okonstlat. Lugnt.
Vi delar. Bondar. Lär varandra att känna. Och som flickan säger. Det finns tillit.

 

20131111_231820_resized

En massa kaffe senare såg det ut såhär. Det är tydligen skönt. Om det rycker i ögonbrynen. Det gör det tydligen ibland! Fråga Inte mig!

Återigen – Jag är tacksam att jag inte är ensam om mina tics! ; )

 

Det kändes lite som att återuppstå till livet idag. Att kunna sitta och fika med en vän. Det är inte något jag är bortskämd med här i skogen. Det är lite ensamt.
Men att Bara vara. Prata, skratta, dela. En stund.
Det var hemskt fint.

Jag hoppas vi ses snart igen!

Och tack – for bringing me back to life!
Kaffe, muffins och negerbollar finns resten av veckan! ;)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s