Simply the best …

20130913_11370520130913_115302

Någon är jättenöjd över att stygnen är borta.
Inte ett pip lät det. Om man bortser från mamman som kanske möjligtvis kved till ett par gånger.
Mer var det inte.
Ja, jag kan erkänna stoltheten. Ungefär så stor att jag nästan går sönder lite.

Det är ett mirakel att den ungen kan vara så lugn med ett nervvrak till mor – Ja, i alla fall när det kommer till sjukhus menar jag.

Och som om inte det var nog så blev det äntligen dags för simskola med.
Herregud, så arg hon har varit på mig.  Som om det är mitt fel att hon tvingades springa i 220 km/h rakt in i det där gångjärnet. Mycket kan hon klandra mig för, men inte det! Jädra unge! :)

Men ja, i söndags small det och ungen gled som en liten fisk rakt ner i vattnet. Där hon inte kunde stå med endast en ”flytmojäng” bak på ryggen.
Utan att få panik mer lite det där ”Shit, vad gör vi nu uttrycket” i ansiktet innan hon tog sig över till andra sidan bassängen och hävde sig sådär galant upp på kanten.

Jomenvisst, stoltheten var det ja .. Den är där ja.

Det är märkligt vad dom kan och vågar dom små.
Jag minns det faktiskt själv, till trots att det nästan är en livstid sedan.
Vad mycket jag vågade. Att man sällan var rädd. Att man kastade sig ut i saker utan närmare eftertanke.
Det gick ju faktiskt oftast bra.

Idag blir man lite lätt pinkenödig bara man skall upp på köksstolen och byta gardiner.
Det känns ju lite småpinsamt. Det skall erkännas!

Anyhow, ungen är grym. Kan allt. Bäst. Sötast.
Vi behöver väl inte säga så mycket mer.

20130915_101734

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s