När kroppen kukar ur och posten skapar mardrömmar…

Jag hatar att hämta posten. Jag gör det ogärna. Tycker att det är hemskt förknippat med ångest. Ja, tro fasen att jag inte är ensam om det.
Raise you´r hand ni som Inte våndas över räkningarna varje månad… för att inte tala om alla oförutsädda räkningar.

Eller som i detta fallet … sjukhusbrev. De kan faktiskt vara värre än räkningar. Nästan.
Som det som kom i brevlådan i veckan.

1230342_228946000585904_589719685_oDet känns i.n.t.e ok.
Inte bara för att jag är avig .. vilket många tycks tro. Jag lovar. Jag är bara skiträdd. På riktigt.

Jag kan i efterhand.. många år senare erkänna att jag varit här förrut…

– ”Elin, vi tror att du kan ha kol … sade dom efter att ha gjort spirometri och massa annat .. du behöver göra en lungröntgen.”

Elin flydde – hals över huvud.
Pappa gick bort i kol. Ja, jag borde lärt mig. Visst  borde jag. Men det är inte alltid så jäfla lätt.
Sedan kan ni låtsasperfekta hävda vad ni vill. Lev Erat liv i mina jäfla skor!
Jag är en struts och jag flyr… innan jag stupar sju meter ner i sanden.

Det är inte första gången jag hör det. Från vänner, bekanta och främlingar.
”Du låter förjävligt. Du måste kolla upp det.”
Jag nickar, känner ångesten strama till och tänker att – snart.
Jag vill verkligen inte veta. Jag vill inte veta om något är fel. Jag vill inte vara fel. Jag vill inte vara defekt. Trasig.

Kör upp det där med att det är bättre att åtgärda direkt. Vadfan. Jag vet.
Men hör ni inte… Jag är rädd!

Taxichauffören från Näl i lördags natt när liten sov i baksätet sade såhär utan att vi pratat alls om det när vi var nästan hemma …
Klockan var nästan sju på morgonen, solen hade gått upp och världen uppenbarade sig vacker och ren…

”Du tjejen, jag menar inte att vara oproffsig och jag borde kanske inte säga det här … men den där hostan  låter inte bra. Du låter som min fru. Hon dog för två år sedan. I kol.”

Sade jag att jag var lite rädd?

När jag var hos läkaren för en vecka sedan sade dom att det skulle ta upp till två månader. Det gick två veckor… Och jag vet hur överbelastade dom är. Är det för att det är ”allvar”… eller är det bara för att ..? Ja, inte vet jag.

Jag vet inte. Jag är orolig. Jag har en bad feeling.
Förkylningen försvinner dessutom inte. Halsen är återigen ett jävla rakbladsfält, jag snorar och bronkerna gör ont.
Jag är inne på 3dje veckan. Less på att inte orka. Less på att vara sjuk, trött och orkeslös. Nu får det vara nog!
Jäfligt nog.

Sade jag att jag var rädd?

Annonser

6 thoughts on “När kroppen kukar ur och posten skapar mardrömmar…

  1. De är nog 2 år sen jag fick höra av en läkare att han ville kolla mina lungor, det låter som du har kol sa han…. vet precis hur du känner och tack för käftsmällen, jag ska fixa de nu, lovar….jag är också rädd :( Och jag HATAR ljudet av posten som dimper ner i brevlådan, varje gång känner jag bara för att fly. Jag gillar inte när telefonen ringer heller kan jag ju lägga till hahaha Håller tummarna hårt och skickar massa styrkekramar lilla du <3

    • Menåh! hur gick det för dig? Vad sade dom? Röker du fortfarande? Lever gör du i alla fall tack och lov!! <3
      Jaa.. jäfla telefoner! Herregud, jag älskar att tekniken gjort så man kan ha olika ringsignaler på folk numera i alla fall.
      Det är verkligen guld värt! Annars svarar vi helst inte! :)
      Tack för tummar och tår.. I need it!
      Massa kram till dig! <3

  2. Jag förstår att du är RÄDD!
    Allt annat är ju fan ologiskt, tänker jag.
    Stoppa huvudet i sanden du, fly så långt benen bär.
    Och se till att ha en varm och vänlig människa med dig dagen för besöket.
    Då har du någon som du kan få vara livrädd med, någon som är modig när du själv inte känner dig redo.

    Du fixar det här.
    På ett eller annat sätt.
    Kram.

    • Tack snälla Cecilia! Dina ord värmer!
      Jag tar till mig dina ord och sparar dom.. dock åker jag nog ensam. Jag kan inte riktigt med att visa mig så .. svag..
      Jag vet inte hur man skall beskriva .. och tänk Om man får reda på något..
      Då är det nog bättre att vara ensam.. jag vet faktiskt inte. Det är så konstigt..
      Den där jäfla väntan! Suck!

      Kram på dig!

  3. Åh fy fan Elin jag vet Inte vad jag ska skriva! Jag förstår att du är rädd.. Är det något jag personligen är livrädd för och som kan ge mig stora skälvan så är det ordet Kol.,. :(
    Det löser sig, på ett eller annat sätt.. För det måste det göra.. Du är stark <3

    • Tack snälla, Emma!
      Jag behöver all uppmuntran just nu för att ens våga gå dit. hehe. Herregud, man är ju en mes med!
      Men ja, det löser sig. Det gör det. Det måste det ju!
      Tack igen gumman! <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s