I mindre städer tar folk av sig mössan när de går på kafé även fast de är alkoholister av den gamla hårdbarkade sorten.

I den här lilla staden som kanske inte är så liten egentligen har våren kommit och körsbärsträden blommar. Människorna såg inte lika frusna ut som i min stad.

image

Jag har spenderat några timmar med att sova på tåg. Det är få saker jag finner så rogivande som att åka tåg.
Som en egen liten semester där ingen kommer åt en. Man kan inte någonstans. Kan inte göra några måsten. Bara åka med ditt tåget tar en.

Här har jag aldrig varit innan.

Jag spenderade natten i ett saknat ghetto och jag undrar om det inte var tystare än när jag bodde där?
Och det lyste inte i mitt fönster på 8:e våningen…

Det känns som att gå i motvind och storm. Man kastas från a till o.. Men landar på v. Det blir lixom ingen ordning.

Saknad och hopp. Fjärilar och förtvivlan.
Vingbruten och ganska rotlös.

image

Jag vet bara att själen är lite trött. Att det är lite motigt med storm. Lite kallt och stundtals ensamt.

Och nu försvinner alla folk från perrongen och jag sitter ensam kvar. 

image

Rotlös.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s