Cappuccinomuggar och längtan…

Det regnade igår på jobbet. Det regnade mycket. Sommarregn. Strilande varm, vackert sommarregn.
Himlen var grå och det var inte många man såg på gatorna.
Det var ljummet ute och det låg åska i luften.

Jag ställde mig på uteserveringen för att insupa lite sommar.
Vid ett av borden satt det människor. Det fanns bara de två därute.
En mamma och hennes dotter. Med varsin cappuccino
De var fransmän.

Just då kändes det som att jag befann mig i ett annat land. En annan plats. En annan tid.
Under röda markiser med strilande regn och tysta, lågmälda franska röster stod jag där och lyssnade.
För en sekund kunde man glömma vart man var.
Jag önskar jag hade kunnat sitta vid bordet bredvid. Druckit en kopp svart kaffe, blundat och bara lyssnat. Fortsatt mitt dagdrömmeri om platser långt bort, ljumma sommarkvällar och ett land som inte är ens eget.

Men så är det inte när man jobbar. Verkligheten kallade.
När jag kom tillbaka ut igen var det bara cappuccino muggarna kvar som vittnade om deras vistelse.

Men hos mig stannar minnet kvar och känslan av den ljumma sommarluften mot mina bara armar. Som ännu en längtan om en annorlunda framtid.

Och Vem vet – Kanske på en uteservering i Frankrike.

frankrike…bild lånad från google…

 

Annonser

2 thoughts on “Cappuccinomuggar och längtan…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s