Som en pundare som letar efter ruset …

Det var ju det där läkarbesöket förra veckan. Jag visste egentligen hur det skulle sluta.
För det är inte bara dåliga värden. Eller ja, de var inte speciellt dåliga alls. Inte de vi fick svar på direkt i alla fall. De var helt ok.
Lite lågt järnvärde. Lite lågt blodtryck. Inget som skapar den extrema trötthet och allt det där andra jag känner.

Det är Herr ångest som knackar på igen. Som kanske aldrig åkte … men har legat under en filt på axeln och vilat. Klappat lite på mig då och då … Sagt att han aldrig kommer lämna mig.
För någonstans vet jag att vi sade att det är han och jag tills döden skiljer oss åt.
Vi är gamla vänner nu jag och Herr Ångest.

Men ibland så gör han mig så trött. Han gör mig orkeslös och viljelös. Stundtals menlös. Liten och grå. Med en känsla av små, små parasiter som tuggar loss små, små köttstycken i själen. Små sår som har svårt att läka.

Så jag fick piller mot Herr Ångest. De som jag så länge, länge försökt undvika. I många år faktiskt. Men nu är han lite för påtaglig. Han hindrar mig i vardagen. Lite för mycket.
Jag måste få honom att backa lite. Lägga sig under den där filten igen. Somna om. Släppa min hand.
Så vi hoppas på att pillren skall funka. Fort. Väldigt fort.

Just nu är det mest bivärkningar. Huvudvärk. Stirrig blick. Skakningar. Stela käkar.
Man känner sig lite som en pundare som inte får det där ruset han hela tiden söker. Jag kan i alla fall tänka mig att det är något likvärdigt. Inte speciellt skoj men trots allt helt ok då jag hoppas att det ger bra resultat i slutändan och att jag fort som attan kan sluta med dom igen.

Att Herr Ångest somnar om. Att han ger mig den smekningen på kinden och säger att han låter mig vara ett tag. I alla fall tills jag kommit på fötter igen. Hämtat ny kraft.
Han är faktiskt ganska snäll på det viset ibland.
Jag uppskattar det…

Så vi får se hur det går det här …
Men Er det berör – nu vet ni – om jag inte riktigt orkar och räcker till hela tiden!

moi

Annonser

6 thoughts on “Som en pundare som letar efter ruset …

  1. ” Men ibland så gör han mig så trött. Han gör mig orkeslös och viljelös. Stundtals menlös. Liten och grå. Med en känsla av små, små parasiter som tuggar loss små, små köttstycken i själen. Små sår som har svårt att läka. ” De va nog den bästa förklaringen jag nånsin läst :) Piller för och ta dig igenom det värsta är inte alltid helt fel, ibland orkar man bara inte själv, ibland behöver man hjälp <3 Kramar om och hoppas pundarkänslan går över snart <3 // Nettan

    • Tack snälla fina… Det är lixom så det känns just nu helt enkelt. Men ja, jag hoppas oxå att det snart går över. Att man orkar, vill och kan!
      Och tack igen för de fina orden! <3

  2. Jag hoppas Herr Ångest lägger sig snabbt. Jag gillar heller inte mediciner och piller, men ibland får man väl ge med sig för att bli frisk, men bara för att sedan gå tillbaka och vägra medicinering igen :D Kram på er :)

    • Preciiis, min poäng. Det krävdes en del övertalning men han klarade det. Och ja, jag går så länge jag känner att det ger något .. Sedan avslutar jag igen! :) Men tack för ditt stöd och de fina orden! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s