Acceptera de svarta hålen och hitta de små ljuspunkterna…

Ibland måste man acceptera skiten. Eller hur? Man måste acceptera faktum att man faktiskt är nyss 30 bast fyllda och man inte är riktigt vuxen. Man är inte riktigt där alla andra är. Eller där man borde vara. Jag vet egentligen inte riktigt hur det ligger till med det där.
Kanske är det mer – Där jag egentligen inte vill vara nu när jag borde vara så jäfla vuxen?

Nu när man är 30 bast fyllda så hade jag lixom hoppats på – lite mer? Får man säga så?
Fast det är klart… man vill väl alltid ha mer?! Eller är jag ensam om det?

Jag hade hoppats att dagar med svarta hål var över. Jag hade hoppats att dagar med rädsla över att någon skulle ta lillskrot ifrån mig var borta. Jag hade önskat att jag verkligen på riktigt ville gå upp ur sängen alla dagar. Jag önskar att jag kunde slippa att sova med ett öga öppet – eftersom man aldrig kan känna sig säker någonstans. Jag trodde faktiskt att den tiden var över.

Jag önskar att jag ville prestera alla dagar. Men det vill jag inte.
Vissa dagar är det ett helskotta att överleva. Man använder precis all sin energi till det lilla vackra livet man satt till världen. Att koka kaffe. Att kramas. Att vara nära. För att det är det ända som känns ok.
Men det är jävligt jobbigt med den förlamande tröttheten.

Därav är dagar som den vi hade idag – så väldigt fantastisk. I en ”vanlig” människas ögon är det kanske inte så mycket … Men i mina ögon är jag nöjd. Väldigt nöjd. Mer än nöjd!

Jag gick upp. Utan att gråta mentalt. Jag möblerade om vardagsrummet. Tvättade golv. Fixade tvätt. Fixade mat. Allt detta utan att skrika inombords att jag Orkar inte…
Den mentala utmattningen äter upp mig.

Vi gick ut.  Hade en liten picnic vid hamnen.
Kom hem. Lagade mat. Tränade på bokstäver. Pusslade.
Eller nej, om jag skall vara ärlig så plockade vi bara fram det… min ork dog där.
Jag mutade henne med en stunds gos och Ronja Rövardotter i soffan innan vi borstade tänderna och gick och lade oss.

Det har varit en bra dag idag. Även igår. Det känns konstigt. Men så förbannat skönt.
Jag önskar jag till fullo kunde acceptera att livet är så här. I alla fall mitt liv.
Sluta jämföra. Kunna fokusera på mitt eget. Inte hela tiden önska att allt var annorlunda… Men istället jobba på att förändra det som sker här och nu.

Imorgon är det läkarbesök. Jag skall kolla värden. Diskutera den här ”koman” som råder.
Se om man kan åtgärda det på något vis. För jag vill ha fler sådana här dagar.
Dagar med ork. Med effektivitet. Med glädje. Med …livslust.
Jag vill ha det så ofta!

Så imorgon tar vi ett steg mot det målet … Önska mig lycka till!

collage255collage256

…Vem blir inte lycklig av dessa vyer…?

Annonser

4 thoughts on “Acceptera de svarta hålen och hitta de små ljuspunkterna…

  1. Stå på dig tjejen, jag tycker du är stark så som få och modig som en bamse björn. En vacker dag kommer du att ha allt du önskar det är jag övertygad om.

    • Det är inte ofta du säger något Jim, men när du gör det så fastnar det.
      Tack, tack så hemskt mycket!
      /Lite rörd i ögat :)
      Kram!

  2. Om du bara visste vad jag beundrar så mycket av det du gör………. Du kämpar för livet – varje dag. Trots att du inte orkar. Du är så beundransvärd så det finns inte. ( och ja, jag fattar att du inte alltid når upp till dina egna ambitioner, det gör nog ingen)

    • Men tack.. Snälla Ann. Tack! Och man gör det ju för att man måste. För det där lilla livet som ligger och snusar sött i sängen.
      Därför. Herregud, vad jag tackar gudarna för henne. Varenda eviga dag!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s