Dag 3 – När hemmet brann och livet gick upp i rök

Publicerat 2012-09-13

Dag 3 – När hemmet brann och livet gick upp i rök
26 Juni 2010. Då ändrades våra liv. Radikalt.
Jag och Skrothögen var hos en granne. Några hus bort. Drack kaffe. Hade handlat bröd.
Plötsligt kommer husfruns sambo cyklande i ilfart och skriker att det brinner i min lägenhet.
Jag kastade två-åringen till grannen och sprang så fort som bara en tjockis kan när det brinner.
Utanför mitt 9-våningar höga, höghus är det fullt av folk och en jävla massa brandbilar och brandmän.
Lågorna slår ut från balkongen under min. Svart, tjock, dödsrök väller fram.
Skräcken rev och slet i kroppen på mig. Jag kunde inte gråta, inte skrika. Men jag förstog att det var slutet för våran lägehet. Det fanns lixom inget att göra.

De evakuerade huset. På människor. Min älskade kattskatt. Min förstfödde…räddade de inte. Han levde bara några dagar till efter branden. Hans kropp klarade inte all rök. 
Idag två år senare pratar jag fortfarande inte om honom. Sorgen är för stor och han var så alldeles för speciell. 
Branden spred sig. Mordbrand kallades det. Så är det här i Ghettot. De gör sånt!
Det är tydligen helt ok. Mig veterligen blev det inga följder. För någon.
Förrutom kanske för oss som blev hemlösa.

Att vara hemlös i dagens Sverige med en två-åring är tydligen helt ok. Både för Socialstyrelsen och för Poseidon Ab. Det är ingens problem utan vårat att lösa.
Att vi inte hade med branden att göra spelade ingen roll. Alls.
Vi var utan hemförsäkring. Just då. Hade precis sagt upp den gamla. Kunde ju inte direkt föreställa mig att det skulle komma något satans pack och tända eld på skitgrannarnas lägenhet.
Att sedan inte skitgrannarna var hemma utan i något land långt borta känns ju i efterhand jävligt tråkigt. De skulle fasen behöva både lida och betala lika mycket som vi hade gjort. Men nej.

Lägenheten skulle saneras fick vi besked om. Fint. Skitbra! Ensamstående, hemlös morsa med 4 timmars dagisplats skall tömma en hel lägenhet på 4 dagar.
16 timmar totalt. Spännande.
Det mesta var ju bara att kasta. Men lite fick vi i alla fall sparat.
Men jag grät en hel del under de dagarna. Livet kändes jävligt tomt och hopplöst just då.
Nej, dagens ros går inte till Poseidon AB. Ej heller Socialstyrelsen.
Men tack gode gud för vackra vänner som gav oss en plats när livet krisade som mest. Det kommer vi aldrig glömma.

Det var en tid av mardrömmar, ångest och ekonomisk kris. Liten slutade äta, kissa och sov dåligt. Allt har sina följder! Hon gick ner hur mycket som helst.
Ångesten ökade. 

Sakta men säkert har vi byggt ett nytt hem. Med saker från vänner och bekanta. Loppisfynd och annat.
Men det skär i hjärtat. Inte för att det är dåliga saker.. utan för att det faktiskt inte är -våra- saker.
Vi har kommit på fötter. Men det har tagit tid.
Nu är det dags att avsluta det här kapitlet i Ghettot.
Flytta till lugnt och trygghten och hoppas att vi kan rota oss där.
Så tack Poseidon AB – För absolut ingenting! 
(om man inte räknar med svartmöglet vi levt med i badrummet i 7 år)
 
Slutet av historien? 8 månader efter branden fick vi ett brev från polisen om att fallet var nerlagt. Man tackar! 
 
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s